fredag 23 februari 2018

Saeculum

Omslagsbild
Författare: Ursula Poznanski.
2013, Försvinnanden, Läskigt, Thriller.

I Ursula Poznanskis andra bok på svenska, Saeculum, är det ett gäng lajvspelande unga vuxna som drabbas av förbannelsen. Bastian ska (på grund av sin senaste förälskelse) för första gången medverka i ett lajv. Långt ute på landsbygden, i öde bygder, ligger spelplatsen gömt av ett jordskred. Allt av nutid lämnas hemma. Här härskar medeltiden. Stackars Bastian får exempelvis klara sig utan sina glasögon. Som bärare av glasögon kan jag ana hur han har det.

Enligt sägnen ska en förbannelse ha uttalats över området. En förbannelse som ter sig allt verkligare för lajvarna, och snart börjar spelarna försvinna en efter en. Lajvet avbryts – nu gäller det att hitta de försvunna och överleva…

Jag tyckte Saeculum började lite trögare än Poznanskis Erebos, men gick sen inte att lägga ifrån sig. När natten övergick till gryning läste jag de sista sidorna och kunde andas ut. Poznanski skriver verkligen spännande.

/Liselott

fredag 16 februari 2018

Erebos

Omslagsbild
Författare: Ursula Poznanski.
2011, Läskigt, Thriller.

Det tisslas och tasslas på skolan där Nick går. Platta paket överlämnas. Fler och fler är frånvarande från lektioner eller ser alldeles utmattade ut. Till slut händer samma sak med Nicks kompis. Fast denne hävdar att allt är som vanligt. Vad är det de gör?

Så kommer den dag när Nick blir erbjuden det platta paketet – ett spel med namnet Erebos. Han får inte säga ett ljud om det till någon, inte ens till andra spelare. Inte knysta om att han spelar eller avslöja sitt alias i spelet. Han ska uppträda som att allt är normalt (trots att han spelar flera timmar om dygnet, dag som natt). Snart är Nick helt inne i spelet, det går liksom inte att släppa. Det är så bra gjort. Samtidigt ska han hålla fasaden inför familj och vänner.

Det är något med spelet som är väldigt mysko. Nick får uppdrag att utföra utanför spelet, i verkligheten. Konstiga uppdrag utan rim och reson, som inte har med spelets handling att göra. Dessutom verkar spelet veta lite för mycket om Nick för att det ska kännas bra. Är det någon som bevakar honom? När han ser fler och fler på skolan som förändras anar han att det beror på spelet och han börjar ställa frågor. Något som spelet inte tycker att han ska göra…

Jag tycker det är en vansinnigt spännande bok som Poznanski har skrivit. Värsta konspirationsteorin som ändå skulle kunna hända i verkligheten. Hon har lyckats beskriva spelandet så att det känns fullt naturligt för mig att ”titta på” när Nick spelar, även om jag inte är någon spelare själv. Jag säger bara läs, läs, läs!

/Liselott


fredag 9 februari 2018

Ni kommer sakna mig!

Omslagsbild
Författare: Moa Herngren.
2017, Action, Försvinnanden, Kärlek, Resor.

Vilken bok! Fartfylld, obehaglig, lite sorglig... Det är inte lite som den sjuttonåriga My råkar ut för! Tydligen har hon råkat ut för mycket annat, i en tidigare, fristående bok; Homecoming Queen, som jag inte läst tidigare. Vilket inte hade någon som helst betydelse - man förstår bara att My i den boken varit utbytesstudent i USA. Med noll koppling till den här bokens öden och äventyr.

Hon är alltså en stockholmstjej, med skilda föräldrar = två familjer. Pappans nya med två småttingar roar henne måttligt, mammans nya karl med två bonussyskon roar henne inte alls - tvärt om. Och ingenstans känner hon att hon egentligen hör hemma, får plats - ingen familj, inget hem, känns längre som hennes. Hon upplever det som att ingen varken vill eller orkar ta ansvar för henne längre, utan snarare väntar på dagen då hon ska flytta hemifrån och deras egna nya liv ska bli lite enklare (usch så hemskt...).

Så händer det otroliga - båda familjerna åker iväg på semester och tror att My är med den andra familjen... Snacka om att känna sig bortglömd! Eller... snarare känner hon att det kanske inte var ett missförstånd; de har det bättre utan henne och tänker kanske att det säkert löser sig. Alltså löser hon det. När den värsta besvikelsen lagt sig. Fine - de ska få slippa henne. Men hur? Och vart ska hon dra?

Det första hon kommer på är att slicka sina sår i det gamla huset där de en gång bodde, som en hel familj. Semesterbommat är det, så hon lyckas smita in genom ett källarfönster. Men blir brutalt påkommen av en hemvändande familj. Kalabalik!

Men hon finner ett tags sinnesfrid med ett gäng - för samhället osynliga individer - som lever i naturen, av naturen. Trodde hon. Tills hon även denna gång blir brutalt uppväckt till en verklighet av stöldraider hon inte vill vara del av. Som slutar synnerligen olyckligt - killen i hennes gamla hem, huset där hon bröt sig in, blir allvarligt knivskuren! Nu är hon ordentligt insyltad i alldeles för mycket... Nybliven vuxen, utan inkomster, inbrottstjuv, efterlyst, indirekt delaktig i ett mordförsök, jagad av de hämndlystna naturmänniskorna som tror att det är hon som förrått dem... Vad ska hon göra, vart ska hon ta vägen?

Det blir en sanslös händelsekedja där hon liftar med obehagliga, blir upptäckt och jagad av myndigheter och sina två familjer som nu upptäckt sina misstag, blir insyltad i stripdansande för sitt uppehälle, men också med jämna mellanrum stöter på den fina Jacob, från huset där hon en gång bodde... Och mycket, mycket annat...

Hej och hå - onekligen en bok där det går undan! Men åh vad jag känner med lilla, starka My, som bara vill känna sig älskad, känna sig hemma någonstans. Och har sånt oflyt... men också massor av flyt. Tackochlov! En bok och en karaktär att tycka mycket om! Och ett händelseförlopp som går utanpå det mesta!

/Tuija

fredag 2 februari 2018

Karta för förälskade & andra vilsna

Omslagsbild
Författare: Johanna Lindbäck.
2017, Kärlek.

Äntligen har hon gjort det igen! Dvs skrivit en ljuvlig liten pärla. Vilket jag betvivlade när jag läste baksidestexten.. om en tjej som snor kompisens spaningsobjekt, men inte nöjer sig med det utan samtidigt gapar över ännu en kille - samtidigt. Hmm... Men den var den klart bästa sedan "Min typ brorsa" som kändes klockren när den kom 2008. Och ett stort plus för att boken "Jag ger dig solen" - den bästa boken ever - (av Jandy Nelson), spelar en liten men betydande roll i slutet. Underbart!

Boken handlar i alla fall om Julia, som ska tillbringa några veckor på familjens lantställe vid havet söder om Stockholm. Det ska även Rasmus, vars mamma hyrt grannstugan, och där snubblar de alltså över varandra. Julias tillvaro har varit minst sagt turbulent den sista tiden i nian, för hon har försiktigt inlett ett förhållande med Isak, som hennes bästis spanat in. Inte populärt kan tilläggas (trots att ju Isak faktiskt aktivt tagit ställning för Julia och mot Karin, men det verkar visst inte relevant i Karin värld). Sårad och arg droppar Karin Julia, vilket kanske borde vägas upp av känslan "jättelycklig och jättekär". Kanske inte än, men det kommer väl, tänker Julia.

Istället är det något helt annat som kommer. Nämligen Rasmus. Vilket egentligen var det sista Julia behövde. De lyckas ha världens flow i umgänget, är väldigt lika på många sätt - båda läser mycket och Rasmus är en begåvad tecknare som ritar kartor och annat med alla deras gemensamma upplevelser. Och hela tiden får Julia bita sig i tungan och hålla sina känslor tillbaka - det är ju Isak hon borde tänka på hela tiden! Men inte gör!

Rasmus å sin sida blir allt mer attraherad av Julia, ovetandes om att hon faktiskt redan har en kille, och en dag råkar bomben förstås släppas, av en oinsatt förälder, som inte hade en aaaning om vad som var på g.... Katastrof förstås, på olika plan... Vad ska hända nu?

Romantiskt och förutsägbart - javisst! Men vackert så in i norden ändå. Tyckte mycket om!

/Tuija


fredag 26 januari 2018

Norra Latin

Författare: Sara Bergmark Elfgren.
2017, Mystik, Läskigt, Deckare, Utanförskap.

Det är ett mastigt verk - på nästan 600 sidor - som författaren skapat. Det är hennes första ungdomsroman helt på egen hand, till skillnad från samarbetet
t ex kring Cirkeln/Eld/Nyckeln tillsammans med Mats Strandberg. Det är turbulent tonårstid - ettan på gymnasiet - och stockholmshybris kring kändisar, skådespeleri och allt det anrika. Men framför allt är det historien kring Erling Jensen, legenden som gick på Norra Latin men försvann under stor dramatik en lördag i december 1949.

Både Tamar och Clea hör talas om den, fast under helt olika omständigheter - men ingen av dem hade kunnat drömma om att Erling faktiskt går igen... och kommer att påverka deras liv fullständigt. Tamar är den lesbiska tjejen som ensam har flyttat ned till Stockholm från Östersund för att leva sin dröm - gå på det anrika gymnasiet Norra Latin med sitt teaterprogram. Clea, vars mamma är känd skådespelare, tar skolan mer för självklart för hon är själv känd barnskådepelare sedan hon var liten. För Tamar blir livet tufft, det är svårt att bli accepterad i elitkretsarna, och hon känner sig allmänt ensam och utstött. Dock får hon istället tid att fördjupa sig i den mystiska historien kring Erling, som drar ut henne på riktigt djupt vatten. Hon känner hans närvaro, hör hans röst, och måste få veta vad han vill ha av henne och vad det var för mystisk mask han bar på scenen när läraren dog och han själv gick upp i rök.

Clea å sin sida glider fram på sin räkmacka och ingår ett förhållande med Tim, som hon känt sedan barnsben och som nu också börjat i deras klass. Det är vackert och episkt - ett kort tag. Sedan bryter Tims destruktiva sidor ned deras förhållande och lögner och tvivel tar vid. Men ur allt detta utkristalliseras en otrolig historia om magi, som Sällskapet för länge sedan hängav sig åt, utnyttjade Erling till, och vars långa tentakler nu försöker snärja både Tim och Tamar.

Det är många turer, och många slags släktskap hit och dit - och lite tyngs den av omfånget, som samtidigt inte är överbelastat med ovidkommande saker - det som finns med fyller sin funktion. Men jag hade nog ändå orkat uppskatta den mer om den komprimerats en smula. Nu hinner jag nästan tappa fokus kring vissa av trådarna men orkar inte bläddra tillbaka för att se vad jag missade. Men bra och spännande magisk underhållning, absolut!

/Tuija

fredag 19 januari 2018

Oktober är den kallaste månaden

Omslagsbild
Författare: Christoffer Carlsson.
2016, Deckare, Försvinnanden, Thriller.

En ganska annorlunda thriller av vuxendeckarförfattaren som här debuterar för unga vuxna. Annorlunda i bemärkelsen var den utspelar sig, och bland vilka människor. Och både bra och tänkvärd var den!

Vega, sexton år, lever någonstans ute i obygderna, riktigt långt från det mesta - trots att jag tror det handlar om västra Småland. I en liten stuga med mamman segar livet sig fram, och nu är det höstlov, mamman jobbar sena nätter - och plötsligt står en polis i dörren. Som frågar efter Vegas bror Jakob.

Men Vega håller tyst - om Jakob, om hans bil, om hagelgeväret, om var han är och vad som har hänt. Egentligen vet hon alldeles för mycket, men ändå inte var han är just nu. Hon vet - eftersom hon var med när det hemska hände - men vad som hände efter det vet hon ingenting om, men börja luska i det. För det kan hon ju inte låta bli. Jakob bor i en gammal husvagn ute i skogen, men där är han inte. Sent omsider får hon ändå upp ett spår, träffar honom, men får inte ur honom vem den döde i bagaget var, vem som dödade, och var den döde är nu. Och på vilket sätt obygdens fattiglappar är inblandade. Men det lyckas hon ta reda på själv!

Vega är en nästan ohälsosamt nyfiken ung tjej med uppvaknande sexualitet - hade bara hon och Jakob gjort som vem som helst i övriga Sverige 2016 hade inget ont ljus fallit över dem. Nu skyddar och hjälper de alla möjliga och omöjliga människor och blir därmed så insyltade att alla misstankar faller på dem. För detta är inte som övriga Sverige. Detta är bortglömda obygder, där människor gör - tvingas göra - vad de behöver för att överleva. Och det är inte alltid trevlig läsning. Men de finns därute, dessa sorgens människor, och somliga av dem är bra medan somliga av dem är synnerligen otrevliga på de hemskaste sätt.

Stark och berörande deckare om samhällets svagare.

/Tuija
       

fredag 12 januari 2018

Ondvinter

Omslagsbild
Författare: Anders Björkelid.
2009, Fantasy, Mystik.

Vi befinner oss i en medeltida värld en bit norrut. Det är självhushåll i stugorna, det finns en älv, en by, en slätt och mycket skog. I utkanten av byn bor tvillingarna Wulf och Sunia med sin far. Syskonen har en särskild förmåga, de förstår varandra utan att ett ord har sagts. Tillsammans med sin far lever de tryggt, men ju äldre de blir förstår de att det är mycket han inte berättar om deras förflutna. Den dagen fadern återvänder från en jakt mycket svårt skadad förandras deras värld totalt.

Det ska sägas med en gång. Det var länge sedan jag läste något från fantasysfären. Nästa erkännande; jag var sådär halvsugen på att läsa Ondvinter men jag hade hört mycket bra om boken. Nu är jag helt fast, och måste få reda på hur det skall gå för syskonen Sunia och Wulf, men också för att berättelsen har ett vackert språk och bjuder på oväntade upplevelser, inte med buller och bång utan med små medel. Så det gäller att läsa uppmärksamt. Därmed inte sagt att boken är svår, nej tvärtom, sidorna vänder sig nästan själv.

Formgivningen gillar jag också. Ett grafiskt vackert omslag, varje kapitel inleds med en finstämd suggestiv teckning, och så finns det kartor! Allt detta bidrar till att stötta min ingång till världen där Ondvintern åter börjar fatta sitt grepp om människor, djur och natur samtidigt som något stort och onämnbart lurar i storskogen. Den passar verkligen att läsa just nu när dagarna blir kortare och kylan kommer krypande.

Ondvinter är första delen av fyra i serien Berättelsen om blodet, och fortsättes av Eldbärare (2010),
Förbundsbryterskan (2011) 
och Frostskymning (2014).


fredag 5 januari 2018

#seriöstdeträckernu

Omslagsbild
Författare: Marie-Chantal Long.
2017, Vänskap, Övergrepp, Övrigt.

Att skriva en bok om en hashtagslavin innan #metoo-rörelsen är verkligen inte dåligt - är hon månne synsk, Long? Dock är det inte just det som boken handlar om utan om de tre tjejerna Malou, Fina och Ayaan, klasskompisar i nian, som blir utsatta för dick pics. Och är så kräktrötta på detta, så de inte vet vart de ska ta vägen...

Medan den lågmälda, försiktigare Fina vänder mycket av äckelkänslorna inåt och locket på, blir Ayaan dessutom förtvivlad när hennes mamma får syn på dem. Kaxiga Malou får däremot bara nog, på alla plan - hon bara måste göra något åt det. Hon iscensätter en plan för att luska ut vem som skickar bilderna till dem, och därefter gillrar hon en fälla där de ska sätta dit honom på eget grepp. En ljuv hämnd, en plan som bara måste funka.

Men allt som lät så bra under förberedelserna blir till en mardröm för Fina, som varken var beredd på att bli stel av skräck, eller på kniven som plötsligt dyker upp från ingenstans. Dröm om den plan som funkar som det var tänkt! Istället utvecklas allt till en mardröm där de själva blir brottsliga! Har de förstört allt nu?

Spännande, angeläget, och i takt med tiden!

/Tuija

fredag 29 december 2017

Sköldpaddor hela vägen ner

Omslagsbild
Författare: John Green.
2017, Annorlundaskap, Försvinnanden, Vänskap.

En lite ovanlig JohnGreen-produktion som jag inte riktigt vet vad jag tycker om... Och kanske inte speciellt trovärdig heller, vilket i och för sig inte är författarens signum direkt. I alla fall handlar den om Aza, som är en relativt udda tjej i bemärkelsen bakterieparanoid. Hon lever ensam med sin mamma efter pappans död och går på terapi och tabletter mot sin rent fysiska ångest mot att bli smittad av någon annans baskelusker, oavsett om de kommer in i ett sår i handen som hon envisas med att alltid gör hål i, eller kommer in munvägen via en kyss.

Tillsammans med sin beundransvärda bästis Daisy (som mot alla odds pallar hennes fixeringar) ger de sig in i jakten på en försvunnen miljardär, eftersom en belöning på 100 000 dollar utfästs till den som kan bidra till att han hittas. Saken är nämligen den att miljardären är föremål för en utredning kring mutbrott och har två söner som blivit ensamma kvar (varav Davis Aza har lärt känna på ett läger en gång för länge sen). Alltså tycker Daisy att de har en naturlig ingång till familjen - dvs sönerna, som tidigare dessutom förlorat sin mor. Davis minns Aza väl, och tillsammans utforskar de livet, rymden, och även sina känslor för varann, utan att Davis egentligen vill att pappan ska hittas. Han tillförde inte mycket, men lillebrodern saknar honom hemskt mycket ändå. Medan utforskningarna trots allt pågår tar olika personal hand om de två pojkarna, och Aza åker jojo i sina paranoidnojor, och ingen vet riktigt var det ska sluta. Finns pappan faktiskt någonstans, och varför hör han isåfall inte av sig till sina barn? Och hur kan han testamentera hela sin enorma förmögenhet till en ödla som han har i trädgården?

Ja, det är mycket som är ganska knasigt i historien, och jag vet som sagt inte riktigt vad jag tycker om den. Småintressant och fängslande på sitt eget sätt, men kanske en smula väl ologisk på många andra. Och himmel vilka jobbiga tankar Aza lever med... Det blir nästan lite too much för mig som läsare, och lite tjatigt. Men ok underhållning för stunden.

/Tuija

fredag 22 december 2017

Allt det vackra är inte förstört

Omslagsbild
Författare: Danielle Younge-Ullman.
2017, Adoption, Kärlek, Sjuka föräldrar, Vänskap, Äventyr.

Vilken fantastisk bok! Vilket öde och vilket drama! Och väldigt, väldigt snyggt skrivet... 2017 års bästa bok - i elfte timmen?

För Ingrids barndom är inte som andras, hon reser världen runt med sin mamma - den fantastiska operasångerskan Margot-Sophia. Får hemundervisning och lever sitt liv i älskvärd dyrkan av mamman och musiken, bakom kulisserna på världens operascener. Tills den dag mammans röst plötsligt en dag bara dör. Den psykiska kollapsen är ett faktum när de återvänder till Kanada för att leva ett stillsamt och vanligt liv - Ingrid i skola och mamman som kontorsråtta. Men först när de värsta demonerna lagt sig. För det kostar på att förlora "allt" man hade... Ingrid blir mamma till sin mamma under många år, under åren när musiken inte nämns med ett ord. Det är en stor sorg för dem båda att bära, men kanske ännu värre för Ingrid som ovanpå allt annat inte ens tillåts tanken att drömma om ett liv - sitt eget liv - med sång... det är en alltför bräcklig väg till lycka har mamman konstaterat. Punkt. Ingrid ska leva sitt liv i stabilitet. Har mamman bestämt, och bäddar därmed för detta.

Tills den dag Ingrid i smyg sökt till en av världens bästa musikskolor i London - och kommer in! Vilket aldrig kommer att bli aktuellt. Om inte... För efter tusen om och men går mamman med på att Ingrid får börja där om hon först deltar i ett vildmarksläger i tre veckor. Vilken baggis!

Trodde Ingrid. Dessa tre vedervärdiga veckor som sätter alla ungdomarna på enorma prov och påfrestningar sätter också oerhört djupa spår hos dem alla, på olika sätt. Ingrid begriper inte varför mamman ville utsätta henne för dessa fasor - vill hon hämnas, förhärda henne, få henne att hitta sina inre styrkor, få henne att tro på sig själv.. vad handlar detta om? I arga och ironiska brev till mamman försöker hon göra upp med livets alla orättvisor som mamman och hennes beteende utsatt henne för, och kommer väl så småningom till mer eller mindre insikter. Men det är resan dit som gör boken så läsvärd! För själva grundhistorien består i att vi får följa Ingrid dag för dag genom vildmarkslägret. Dessa dagar varvas med tillbakablickar på barndomen, men framför allt åren som följer - åren då Ingrid går från barn till tonåring och allt som händer då. Och sakta, lite i taget, får vi som läsare pusselbit som läggs till pusselbit, som förklarar fler och fler saker kring Ingrid i nuet, dvs vildmarkslivet, tills cirkeln sluts och vi förstår allt... Och på vägen får vi dela hennes känslor för Isaac i skolan, styvpappan Andreas som adopterar henne, men också Tavik på lägret som till slut får henne att öppna sig och orka prata.

Ja, det är oerhört vackert, det är starkt och berörande, och en verklig bladvändare... man bara måste få veta, veta mer och få veta hur det går...

/Tuija

fredag 15 december 2017

Handbok för ett begagnat hjärta

Omslagsbild
Författare: Tamsyn Murray.
2017, Kärlek, Vänskap, Övrigt.

Ett begagnat hjärta är allt som Jonny behöver. Hans eget är defekt, han har levt största delen av sitt liv på sjukhus, men nu är det m e m akut - en ny blodpropp eller infektion.. och då är hans liv över. Men det är inte lätt att hitta lämplig donator - han har väntat länge och börjar ge upp hoppet.

Samtidigt bråkar sig Niamh och hennes tvillingbror Leo igenom vardagen - han den sprudlande stjärnan som alla älskar och hon den buttra och vresiga motpolen. Men ödets vägar rår ingen på... han förolyckas på ett oerhört tragiskt sätt, medan Niamh inget högre önskar än att det varit hon. Och önskar att hon inte skulle ha gjort si eller gjort så, för då... Men faktum kvarstår - Leo är hjärndöd... hade han önskat donera några organ?

Därför får Jonny sitt efterlängtade hjärta, men livet blir svårt att leva ändå. Inte så mycket för alla mediciner han tvingas ta resten av sitt liv för att förhindra bortstötning, utan snarare för att han knappt vet vem han är längre. Hela hans identitet och onaturliga barndom har varit den sjukes. Nu försöker han hitta sig själv, den Jonny 2.0 som han måste börja forma, samtidigt som han inte kan släppa taget om donatorn som gett honom denna andra chans. Han förstår att det måste vara någon i hans egen ålder, ganska nära geografiskt, och han luskar och letar och slutligen utkristalliserar sig en tänkbar donator - Leo. För att få ett grepp om vem Leo var försöker han på olika sätt kontakta Niamh - inte helt lätt - men sent omsider lär de känna varandra och - förstås - blir kära. Förutsägbart? Absolut. Men det är en fantastisk väg dit som skildras. Svårigheterna uppstår egentligen först när han tvingas inse att han någon gång måste blotta sitt ursprungliga intresse för Niamh - hon och hennes föräldrar kan ju inte annat än tycka att han är fullständigt avskyvärd och bisarr.

Det är en jobbig resa för alla inblandade, här finns inga rätt eller fel, inga pekpinnar eller enkla lösningar. Jag lider med dem alla, av olika skäl - det måste vara en fasa att förlora ett syskon eller ett barn, lika mycket som jag lider med Jonny i hans olika våndor. Ingenting är sannerligen lätt för någon av dem, och kanske är det därför det är så lätt att tycka om denna fantastiskt välskrivna och fängslande historia. Även om det nästan gått slentrian i trenden med sjuka ungdomar. Trots det rekommenderas den varmt!

/Tuija

fredag 8 december 2017

Det är försent att vilja hoppa av

Omslagsbild
Författare: Stephanie Tromly.
2017, Action, Deckare, Humor, Thriller.

En smått galen uppföljare till Tromlys förra "Det är dags att inte freaka ut"!
Eftersom jag själv glömt det mesta av den första delen - förutom att jag gillade den ordentligt - så kan jag säga att den är helt ok att läsa fristående. Man får som läsare ständiga inblickar i de viktigaste bitarna från den förra boken för att ha en rimlig chans att hänga med i svängarna. För svänger gör det. I ett sanslöst tempo. Och med en superskön humoristisk inställning (och ton), som gör läsningen till ett rent och kärt nöje!

Historien - som utspelar sig under endast nio dagar - tar vid ca fem månader efter förra bokens slut, då Zoes och Digbys letande efter hans försvunna lillasyster tillfälligt pausas. De hade blivit riktigt tighta under den galna jakten, på kompisplan, men boken slutar ungefär med att han kysser henne. Woops! Vad kan det bli av det här? Varpå killen bokstavligen går upp i rök.

Tills han plötsligt en dag, alltså fem månader senare, oväntat står framför henne... dyker upp som gubben i lådan från Ingenstans. Vid det laget har hon under vårterminen hunnit skaffa sig andra kompisar, men framför allt en kille, super-Austin, som alla tjejer traktar efter.

Och - givetvis - kastas Zoe in i den fortsatta, galna jakten på den försvunna lillasystern, Austin blir satt på undantag... för Digby tar, som vanligt, för sig av allt tillgängligt och icketillgängligt utrymme i och kring Zoes liv. Den här gången visar det sig att Digbys egna föräldrar är mer insyltade än lovligt i systerns försvinnande - det är helt enkelt forskning på hög nivå och hemligstämplat material som spökar, så nu är det riktigt inflytelserika individer som ställer till det för dem... igen. Samtidigt som de dras in i en härva av droger och otillåtna medel i Austins fotbollslag.

En härlig och uppfriskande actionthriller i bokform att bli underhållen av!

/Tuija



fredag 1 december 2017

Fejk

Omslagsbild
Författare: E. Lockhart.
2017, Adoption, Försvinnanden, Resor, Thriller, Vänskap.

Det var sannerligen en annorlunda historia, detta - och annorlunda berättad också! Annorlunda historia för att det handlar om en extremt förslagen ung tjej - hon går verkligen utanpå det mesta! Och annorlunda berättad eftersom den berättas baklänges... På både gott och ont måste sägas. En historia som börjar i slutet, men som sakteliga nystas upp baklänges, som ger förklaringar till både det ena och det andra lite i taget - detta är dock inte ett lätt berättargrepp även om det finns de som lyckats tidigare. Men det krävs nog en mindre rörig historia om det ska funka optimalt. Nu blir jag mest förvirrad och snurrig hela tiden. Kanske är det här en sådan bok man måste läsa om en gång till, direkt, när man fått allt klart för sig. Men då skulle den behövt varit snäppet vassare för att jag skulle valt att lägga tid på det.
Eller så kanske jag skulle haft tiden att sträckläsa boken - då hade jag nog inte småglömt detaljer som ändå har betydelse för förståelsen. Jag vet inte. Bortsett från detta är själva historien minst sagt magstark, och jag kan inte låta bli att fundera över vissa oklara detaljer... hur låg det till egentligen..?


Refererad framlänges, i korthet, kan man säga att boken handlar om Jule - antagligen dotter till två nu döda föräldrar i en familj en smula dysfunktionell - som, antagligen, på rymmen från en ointressant faster, snubblar över (?) tillfälligheten att... så småningom... ta över en annan, stenrik och snygg tjejs identitet... via vägen över att bli god kompis med henne, iscensätta hennes självmord när hon ett tag tidigare faktiskt tagit livet av henne... ja det är ingen hejd på vad Jule lyckas åstadkomma - en dussintjej är hon ju sannerligen inte i alla fall. Tvärtom en actionhjälte. Men också en fejk av allra största mått. Med en välbehövlig dos flyt i livet, trots sitt välregisserade drama.

/Tuija

fredag 24 november 2017

Fyrtiosjunde våningen

Omslagsbild
Författare: Ina Ekegård.
2017, Annorlundaskap, Kärlek, Vänskap, Övrigt.

Jag har verkligen gillat Ekegårds både stil och innehåll, i hennes två tidiga romaner. Hon skriver i regel om unga vuxna, så även denna gång, men innehållet/handlingen var lite oväntad, jämfört med hennes tidigare verk. Det här är en roman om bekräftelse, förödmjukelse, och att tappa kontakten med sig själv. Innan man ens knappt vet vem man är…
Eric Meijer har länge varit överviktig, ända sedan dagis. Det har blivit en del av hans identitet, men inte i bemärkelsen att skämta sig runt sin övervikt -  istället blir han den osynlige som håller sig i bakgrunden,  och tillhör klassens nördgäng av dataspelare. Men så träffar han Emelie. Näst sista terminen på gymnasiet börjar hon ny på skolan, och trots sina 127 kilo, oskuld och okysst, är de en vecka senare ett par. Ett mirakel i Erics värld! Och Emelie själv är ett mirakel i sig själv – så annorlunda men sig själv nog… stark och cool har hon valt sin egen väg, inte alls fegat, som Eric, genom livet. Efter åtta månader tillsammans är det riktig och äkta och stark kärlek som präglar deras förhållande.
Så får de en förfrågan om att hänga med ut och campa i bergen, han backar direkt eftersom han vet att han inte orkar, men som den Emelie hon är, gör hon slag i saken. ”Du säger att du är trött på att vara fet. Så låt oss ändra på det då”, säger hon, och flyttar ut i skogen med honom, på en bantnings- och träningskur. I månader kämpar han med hennes hjälp och är plötsligt åttiotre kilo vältränad snygging – borta är den feta snubben.
En ofattbar omvandling onekligen. Han stormtrivs med sitt nya, vältränade jag, uppmärksammas otroligt för sin snygghet från höger och vänster, och finner sig plötsligt upptäckt som potentiell deltagare till en realityshow i gränslandet mellan BigBrother och ParadiseHotel. En smula smickrad inser han att ett deltagande – en vinst - skulle kunna vara deras snabbiljett till den gemensamma framtiden, en startplåt för många saker. Och mot bättre vetande, trots en del tvivel och dubier hos dem båda, accepterar han ett deltagande.
Som funkar någorlunda till en början, trots de andra deltagarnas tillkortakommanden. Först fattar han inte hur han ska stå ut, men försöker hålla låg profil på sin egen kant. Men efter hand blir han indragen i allt mer dynga, tillvaron blir ett inferno av bekräftelsekickar, lögner och offentlig förödmjukelse som tar en ände med förskräckelse där han saboterar sitt liv fullständigt. Och klockan går inte att vrida tillbaka.
Han inser att han förlorat allt som varit viktigt i hans liv, drogerna är det enda som håller honom upprätt tills han kollapsar. Finns det någon väg tillbaka? Hur? Och till vad, i så fall?
Det här är en bok där cirkeln sluts – från dåligmående till lycka och eufori, tillbaka till än värre dåligmående… Många frågor ställs på sin spets, här finns eftertanke och efterklokhet, vad är man beredd att riskera, och till vilket pris? Och hur klokt är det att gapa över för mycket när man redan har allt man drömt om? Trots allt finns här också öppningar, förlåtelse, ett ljus i tunneln – och det behöver både Eric och jag som läsare, för det är ingen munter läsning, men inte desto mindre viktig. En bra och välskriven bok igen, som sagt, men ganska oväntad och annorlunda!
/Tuija

fredag 17 november 2017

Battle

Omslagsbild
Författare: Maja Lunde.
2017, Kulturkrockar, Kärlek, Vänskap.

Kul med en välskriven bok om dans! Eller... delvis om dans i alla fall. Det är kanske lika mycket en bok om kulturkrockar - i bemärkelsen klasskillnader -
och socialt fall från hög höjd...

Historien utspelar sig i Oslo, det är lite "Skam"-känsla över det hela, och Amalie dansar. Jämt. Hon och hennes kompisar går på ett dansgymnasium, är allihop (mer eller mindre) överklassungar som är bortskämda med både det ena och det andra. Amalie lever ensam med sin pappa, men man får veta att hennes mamma också var balettdansös, men att något hänt - hon lever i alla fall inte med dem längre. Sent omsider får saker sin förklaring...

Tjejerna är som sagt lite tröttsamt bortskämda, de har "allt" - utseende, pengar, och mer eller mindre talang. Så även Amalie tills plötsligt... kronofogden kommer och tar allt. Hennes pappa är bankrutt. Och inte så lite heller. Han lyckas i alla fall ordna ett tillfälligt boende långt ute i en invandrartät förort - en lägenhet lika sunkig som hela förorten. Men hon håller masken. Inte ett ord till någon, ingen får ana... det är ju bara tillfälligt, tills pappa ordnat upp allt! Eller?

Hennes kamp med att låtsas som om ingenting hänt, all den energin som går åt till det... det tar även på mina krafter. Jag pallar knappt att läsa om hur hon syr ihop sin vardag i smyg; lånar pengar hon inte kan betala tillbaka, försöker hålla ihop ett förhållande med den perfekte Aksel trots att hon kanske inte egentligen vill, äter knappt men dansar nästan ihjäl sig trots att hennes danslärare ifrågasätter var hon dolt sin själ när hon dansar... Det är rätt mycket hon kämpar med!

Och mitt i alltihopa möter hon Mikael. I förorten. Som dansar som en gud - fast hip-hop. Vars föräldrar kom från Iran på 80-talet, och som absolut inte vill att han ska satsa på någon dans, för sånt kan man inte leva på - han borde bli ingenjör eller läkare istället. Till skillnad mot Amalie, vars pappa stöttat henne till 300 % hela tiden, i dansen. Tillsammans utforskar de dansens ytterligheter, experimenterar utifrån sina egna referensramar och skills, kommer varandra nära... Tills Amalie lyckas förstöra allt.

Bra och lagom spännande, och härlig känsla inifrån dansens värld!

/Tuija

fredag 10 november 2017

Ryttarna

OmslagsbildOmslagsbildFörfattare: Mats Wahl.
2014, Dystopi.

Ryttarna är den första delen i Wahls dystopiska serie Blodregn. Mats Wahl började sin författarkarriär redan på 80-talet och har nu gett ut ett 50-tal böcker!

Jag hade lite motstånd mot berättelsen till en början, dels för att den startar med en anonym 7-åring och hennes mamma. Men snart förstår jag att det är de två och resten av deras familj vi följer i boken. Dels är det väl mycket detaljerade beskrivningar av deras liv och hur de löser vardagsproblemen. Men det kanske bara är jag som hakar upp mig på det. Berättelsen tar snart fart och blir riktigt bra. Dessutom är det intressant att den utspelar sig i Sverige. Ett framtida Sverige där vädret påverkar människors sätt att leva. Hur och vad som hänt växer fram lite i taget.
OmslagsbildOmslagsbildHuvudperson är Elin som har fyllt 16 år. Elin och hennes bror blir attackerade av grannarna när de rider hem från stan. Elin dödar en i självförsvar och brodern blir tillfångatagen. Det som ligger bakom attacken är det livsavgörande behovet av reservdelar till det vindkraftverk varje familj har på sin gård. Elin rider för att förhandla om sin bror men när hon kommer fram till gården där han bör hållas fången är det ingen där. Stället är övergivet. Var finns hennes bror?

Det händer mycket på vägen. Här finns en styrande militär, attacker från motståndsmän och viljan att överleva i en förändrad värld. Ryttarna fortsättes av Krigarna (2014), Lagstiftarna (2015) och De levande (2016).
/Liselott








fredag 3 november 2017

Visheten vaknar

Omslagsbild
Författare: Elin Säfström.
2017, Fantasy, Humor, Mystik.

Äntligen kom uppföljaren till den härliga "En väktares bekännelser"! Det är en befriande skön fantasyserie som Säfström satt riktigt egen prägel på - språket är i modernaste laget (riskerar mossighetsstämpel om några år?) men hela tiden med en skön humorton genom all action och hemskheter. Det går undan, så till den milda grad att Tilda inte hinner med varken kompisar, eventuell kärlek, eller så värst mycket annat heller för den delen - hennes väktaruppdrag, plikten med stort P, slukar det mesta av hennes tid.

Tillsammans med sin mormor håller hon Stockholms alla rådare/ skymnings-folk (troll, tomtar, älvor, vittror, etc) i en herrans tukt och förmaning så att de beter sig som folk och inte blir upptäckta av människor. Och den här gången får Tilda nys om att något är på G bland trollen. Vishetens Dag infaller om några veckor, vid fullmåne, och stora festligheter planeras. Dock vet varken Tilda eller hennes mormor vad detta är för något, men lyckas få en hint om att trollens kung visst ska vakna. Efter 444 dagars sömn. Hmmm... Efter väldigt mycket grävande bland mormors alla böcker och papper lyckas de så småningom luska ut att Trollkungen, när han vaknar, måste ha ett jungfruoffer direkt. Och detta för att han genom människoblod ska bli ett troll med människointellekt. Hua! Detta får inte ske! Tilda och mormor måste stoppa Trollkungen och människooffrandet till varje pris! Men hur? Och vem är det som ska offras?

Som om detta inte är nog är Tildas övriga liv, dvs det vanliga, rörigare än någonsin. Hennes väktarhund Dumpe är jättesjuk, hennes mammas nya, gräsliga karl drar med henne och hennes två bästa kompisar Imane och Natta till en överlevnadshelg i vildmarken, hon försöker hjälpa vittran Storm att söka efter hans kidnappade son Kåre, och hon försöker hålla liv i det eventuella förhållande som hon trevande försökt inleda med Hakim (eller han, snarare än hon..).
Ja, det är många bollar i luften, och tempot är högt. Och ja, jag gillar detta. Igen. Verkligen!

/Tuija

fredag 27 oktober 2017

På andra sidan Fågelsången

Omslagsbild
Författare: Stefan Casta.
2015, Mystik, Sorgligt.

Ett stråk av mystik är det i Castas bok På andra sidan Fågelsången. Elina och hennes pappa förändrar sina liv efter att pappans sambo Vanessa dött i en bilolycka. Hon är så saknad och det enda som känns rätt är att förverkliga Vanessas dröm om att bo på landet. Det blir en vindlande väg för Elina och hennes pappa. De hittar ett hus de vill köpa, men har de råd? Vem är killen som plötsligt dyker upp?

Men boken handlar även om saknaden efter Vanessa. Elina känner hennes närvaro och pratar med henne. Är det möjligt?


Det märks av Casta älskar djur och natur. Här springer rävar och kvittrar fåglar i skog och mark. Han låter Elina känna skillnaden mellan stad och landsbygd. Han balanserar även fint allvar och humor i boken. Sammantaget en härlig bok som efterlämnar en skön känsla.

/Liselott

fredag 20 oktober 2017

Down Under

Omslagsbild
Författare: Johan Ehn.
2017, Andra länder, Annorlundaskap, Homo, Resor.

Vilken stark bok! Det är författarens romandebut - en ytterst välskriven berättelse med självbiografiska inslag. Och det känns... historien kryper verkligen in under huden. Man lider och våndas med den 19-årige Jim, lika mycket som med den 9-åriga.

Historien tar sin början på ett flygplan från Sverige till Nya Zeeland 1987 och man förstår att Jim på något sätt ställt till det ordentligt för sig hemma och behöver byta miljö. Han ska bo hos sin farbror med familj ”down under” en tid. Men snart luskar farbrodern ut att Jim är homosexuell och kör ut honom. Ett ångestladdat luffande tar sin början där alkohol och droger ingår i vardagen, samtidigt som han lever ut sin undertryckta sexualitet så det stänker om det. Även för mig blir detta en ångestladdad resa, som kan ta en ände med förskräckelse om han inte passar sig... Parallellt med handlingen på Nya Zeeland löper minnesbilder från 9-årsåldern och framåt, tills dåtid möter nutid. Jim var en mobbad, osäker och identitetssökande kille som så gärna ville vara som alla andra. Han inser till slut att han inte är det, men att han är bra ändå - dessvärre tar detta omvägen över ett riktigt bra och fint förhållande med flickvännen Alva.

Det här är en bok som berör mig på många plan. Dels lockade den eftersom den utspelar sig i ett land där jag själv luffade runt vid tidpunkten ifråga, och jag kan lätt se den homofobiske, gammeldagskonservative farbrodern - som för övrigt beter sig som ett riktigt svin - framför mig... i en tid när gaykulturen fortfarande inte var så självklar som den kan kännas idag. Och dels fascinerar den lite extra under läsandets gång när jag förstår vem han är... Jim måste ju, mer eller mindre, vara Johan själv - idag gift med skräckförfattaren Mats Strandberg. Puh - han fann lite lycka till sist ändå!

Ja, det är omtumlande läsning, varmt rekommenderad, som lämnar spår inombords... jag tror jag kommer att bära Jim med mig ett bra tag!

/Tuija

fredag 13 oktober 2017

På andra sidan reglerna

Författare: Emma Granholm.
2017, Mobbing, Vänskap, Övergrepp.

Nu är det åtskilliga år sedan Granholm släppte en tonårsbok, och jag har tidigare tyckt bra om det hon skrivit. Även denna har sina förtjänster, men tyngs ned av ett onödigt omfång, där den sista fjärdedelen inte direkt tillför något. Sen har jag väldigt svårt för alla onödiga fixeringar vid utseende, outfits, smink etc - de detaljerna tillför inget heller, för underförstått finns allt där ändå, utan att tjejerna behöver framställas som ännu mer ytliga och utseendefixerade än vad de redan är.

Anyhow... när Lukas föräldrar lämnat Stockholm för den lilla lantortshålan börjar han i sin nya gymnasieklass några veckor in på andra terminen i ettan. Lite nervös är han allt, men helt i onödan - han blir snabbt upptagen i coola gänget och trivs bra direkt. Lite underligt tycker han dock att det är, att det finns en ensam tjej i klassen, som alla nonchalerar. Hon sitter alltid helt ensam, i sjaviga kläder, ingen pratar med henne - men när han råkar fråga något om Olivia får han till svar att hon inte är riktigt klok, inget att bry sig om, att hon är en jävla hora. Punkt.

På första festen, första helgen, är Olivia den första han stöter på i dörren, men det är en helt annan tjej än den han sett i veckan. Det här är en riktig superpuma, sexigt uppklädd från topp till tå, som direkt drar in honom på toaletten och har sex med honom.

Hjälp. Vad var det där..? Och på måndag struntar hon fullständigt i honom... Då börjar saker och ting sakta klarna... Den styrande, snygga Amanda är i direkt krig med Olivia. Helt otroligt kan tyckas, för de har varit bästisar i alla år. Men så hände något, får Lukas veta. På skolavslutningskvällen efter nian blir Olivia våldtagen av Amandas pojkvän. Men Amanda vägrar tro att det är så det gått till. Alltså fryses Olivia ut. Amanda får med sig alla i sin mobbningstaktik, och Olivia blir hatobjektet nummer ett, vars flöden på sociala medier drunknar i vedervärdiga inlägg, kommentarer och utskällningar, men hon blir även rent fysiskt ansatt, på ett fruktansvärt sätt. Och detta bara tar Olivia. Hon sväljer och härdar ut, men tänker också att Amanda inte ska få som hon vill - så hon ger igen. Hon känner till alla Amandas svaga punkter, och ser till att utnyttja dem, t ex skulle hon inte få Lukas som hon verkade trakta efter, för nu har ju Olivia besudlat honom.

Det här regelrätta kriget mellan de två tjejerna utvecklar sig till något av det vidrigaste man kan föreställa sig, och inbegriper efter ett tag Amandas bästis Katta, som tog över efter Olivia. Hon är lika delaktig i all skit som alla andra, men Lukas lyckas få henne på andra tankar och snabbt är även hon spolad av Amanda. Hur mycket makt kan en ung människa få egentligen? Varför är det så otroligt viktigt att man är överlägsen andra? Lite deprimerande läsning kring tonårsfasoner är det allt, jag fattar inte hur detta kan fortgå utan att någon polisanmäler, att ingen förälder eller lärare reagerar... ja det är åtskilligt jag inte fattar... Oavsett så finns det utvägar ur helvetet runt bitchen Amanda, även om vägen är lång. Och det är tur att det finns en hel del ljus ändå i det gräsliga mörker som boken skildrar. Annars hade jag inte pallat läsa.

/Tuija