2017, Hästar, Sorgligt, Vänskap.
Vilken fin romandebut! Äkta och närvarande om sorg som sliter sönder både själ och förhållande. Men också om förmågan att läka trasiga hästars själar och om en vänskap djupare än de flestas. Dessutom är huvudkaraktärerna i 25-årsåldern, men mycket handlar om en vänskap som utvecklade sig under högstadietiden, som vi får dosvis i tillbakablickar.
Alex (Alexandra) och K (Krzysztof) lär känna varandra i åttan, båda starka själar som finner varandra som bundsförvanter, båda bara en liten, liten smula udda på varsitt sätt. Vi får följa deras vänskap som utvecklar sig till något mycket speciellt - verkligen något utöver det vanliga - vilket för dem väldigt nära varann, dock aldrig som ett kärleksförhållande. Helt inpå K kommer dock aldrig Alex - där finns något i hans liv som gör att han försvinner, drar sig undan, i omgångar och Alex förstår bättre än att pressa K. Sent omsider inser hon att K misshandlas av sin far, vilket sätter oerhört djupa spår i honom, och hon hjälper till att få pappan straffad. Men K är sargad, sviken, mår inte alltid så bra - hon kan inte mer än att finnas till för honom.
Som vuxen lever hon i ett lyckligt förhållande med Rick, de bor ihop - han pluggar och hon jobbar med hästar. Som yngre tävlingshoppade hon, men har släppt det till förmån för att jobba med problemhästar, och en kväll på hemväg från stallet håller hon på att köra i diket, nära att köra på en räv. Vad hon dagen efter blir varse är att ungefär samtidigt som detta hände, hände någonting annat, på en annan plats. Döden visade sitt fula tryne och tog någon och något ifrån henne, hennes sorglösa och lyckliga liv tar en vändning hon aldrig kunnat ana. Hur ska hon någonsin kunna styra upp sitt liv igen och orka gå vidare?
Det gör riktigt ont att följa någon så förkrossad, så nära. Det är hudlöst och naket, välskrivet och inkännande. Det är nästan så det känns självupplevt, även om det kanske inte är det. En mycket bra och läsvärd debut, oavsett!
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar