2016, Utanförskap, Vänskap.
En underbart ovanlig historia! Och ändå handlar den om en ganska vanlig femtonårig kille på Island, med ganska vanlig tonårsproblematik, omgiven av en lite ovanlig samling människor - som lyfter både honom och berättelsen. Boken blev vald till årets ungdomsbok av Nordiska rådet 2016, trots att den är författarens debut - en imponerande sådan.
Den handlar i alla fall om Hannes, som mer eller mindre tvingas bo isolerat hos sin farmor långt, långt ute på den isländska vischan, en farmor han knappt känner, och detta en hel, lång sommar. Inga vänner (som han ju i princip ändå inte har), ingen mobil, ingen musik, inget dator - och därmed ingen porr. Han får sin pappas gamla pojkrum där tiden stått still, där väggarna är klädda med gamla idolaffischer och töntböcker. Hans föräldrar tror att en sommar på landet ska göra honom gott, själv hatar han blotta tanken - och förstår att det egentligen, antagligen, handlar om någon form av straff för att han misskött skolan, spelar för mycket dataspel, sover bort livet - men också gjort något allvarligare, som läsaren bara kan ana mellan raderna.
Men till slut blir det för trist att ha tråkigt och vara sur, så han ger sig i kast med det ena projektet efter det andra - och lär på köpet känna sin ovanliga men härliga farmor, liksom grannen Tómas, och hans dotterdotter Marta. Under sommaren växer han - framför allt i sina egna ögon - från att ha betraktat sig som "ful, tråkig, liten, deprimerad och korkad" (vilket han i viss mån fortsätter att tycka), till att upptäcka att han faktiskt fixar en hel del... och dessutom utvecklar sin poetiska begåvning - från rappande till mer än så. Ingen är ju faktiskt dålig på allt, och även om man inte passar in i alla sammanhang finns det kanske somliga man passar bättre in i.
Det här är en både speciell och väldigt allmängiltig berättelse om olika generationer och synsätt, som värmer riktigt ordentligt... Tyckte mycket om, och rekommenderar varmt!
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar