onsdag 11 januari 2017

Ingenting och allting

Författare: Nicola Yoon.
2016, Humor, Kärlek, Sorgligt.

Vilken munsbit! Vilken mumsbit 😉! Mycket känns bekant, som om jag redan läst liknande historier förr - och ja, visst är det väldigt mycket Förr eller senare exploderar jag, och den typen av böcker över den. Men ändå inte! Varför faller vi, och har genom tiderna gjort, så lätt för berättelser om den omöjliga kärleken, den som är förbjuden eller som har alla odds emot sig... är det den obotliga romantikern i oss som älskar "feel-good/feel-bad/feel-sad"-kombon ihoppaketerad? Jag vet inte, men det är svårt att inte tycka om Maddy och Olly, - dels för att deras kärlek är så speciell, för att bådas livsvillkor är så väldigt speciella, men så också deras öde...

Maddy lever med en extremt ovanlig immunsjukdom - hon är allergisk mot världen, bokstavligen, och genomlever sina dagar instängd i sitt hem, Hon har lärt sig att vara nöjd med det, hon suktar alltså inte efter något hon inte kan få, som hon dessutom inte vet någonting om, rent konkret. Hon har levt så, innanför luftslussen, sedan hon var liten bebis, och har skötts om av en älskad sköterska plus mamman som är läkare. Hon bedriver sina studier online, får någon enstaka gång besök av någon lärare, men det är extremt ovanligt att någon annan än mamman och sköterskan släpps in, för de måste genomgå noggranna hälsokontroller först.

Men så... flyttar en ny familj in i grannhuset. Genom fönstret betraktar hon parkourskicklige Olly och lär i smyg känna honom, först via fönsterkommunikation, men sedan via mail och chatt. Och det är genom chatten - och roliga bilder - som vi får ta del av deras härliga humor och livsintällningar. Och deras spirande känslor för varandra. Detta är något helt unikt för Maddy, även om hon läst tusentals böcker om hjärta och smärta, men att det kunde vara så här... Hon vill verkligen så gärna träffa Olly, men är det värt risken att dö... för att få röra vid honom? Men hur ska hon å andra sidan kunna fortsätta leva som hon gör - för vad är livet värt om man inte lever på riktigt? Hur ska livet någonsin kunna gå tillbaka till hur det var, hur ska hon någonsin kunna leva med mindre? Kärleken har här ett högt pris, för många - den är hemsk, och att förlora den är ännu värre. Men den är också så vacker, så vacker...

En underbar bok att slukläsa - mycket luft, bilder och chatt, man läser den verkligen i ett nafs! Och älskar den!

/Tuija





Inga kommentarer: