Ekon

Författare: Camilla Jönsson.
2015, Homo, Kärlek, Sorgligt.

Alva är den väluppfostrade, hyfsat ambitiösa tjejen, som hänger med sin gamla bästis (och dennes nya bästis) i brist på bättre - hon är en nobody om man frågar henne; osynlig och sticker inte ut på något särskilt sätt - men det verkar  de flesta tonåringar tycka om sig själva. Men Alva har sin mamma i London, vilket gör att hon sticker ut en liten smula i alla fall...

Så en dag... sista terminen i nian, så kliver det in en ny tjej i klassrummet; Liv, den lite mystiska, tystlåtna tjejen, som gör som hon vill och kommer och går när det passar henne - så gör ju ingen annan! Hon framstår som tuff som vågar göra just sådant som ingen annan gör, men vad ingen anar är att det finns en orsak bakom. Alva dras till Liv vare sig hon vill eller inte, oavsett vad de andra tycker. Och rätt som det är, har hon blivit kär... När Liv kysser henne, kysser hon så mycket liv i Alva, att det bara inte går att fatta! Hon känner sig som världens lyckligaste, och när det är som allra vackrast, så försvinner Liv. Inte bara in i sig själv, som hon ofta gör, och inte bara för några dar, som hon också gör emellanåt - såna där dar när hon ser ut att vara i ett bedrövligt skick, trots att hon borde ha allt. För utåt sett har hon verkligen det. Men Liv tycker sig inte ha det, och framför allt inte en framtid, som Alva börjar ana, och när hon till sist fattar hur eländigt Liv egentligen mår, då läggs hon hastigt och lustigt in på ett behandlingshem. Och Alva fick inte ens säga hejdå.
Men Liv rymmer - vart har hon tagit vägen? Och kvar hos Alva finns bara ekot av Liv, ekot av lyckan, som kom, men vände om.

Det här är en väldigt finstämd liten historia om hur kärlek verkligen kan drabba den som minst anar det, när man minst anar det. Alva är en så känslig liten tjej, och man lider med henne i hennes konflikter med styvmamman, i mysstunderna med den flata pappan (som hon inte verkar lida av), i relationen med den taskiga Malin som varit hennes bästis, i sorgen och saknaden efter Liv/Livet som försvann. Språket är så vackert, med Liv som kom med liv, men som också försvann med allt liv. Och trots allt finns det ljus i tunneln, det finns hopp om liv!

/Tuija