fredag 22 september 2017

Så långt vi kan följas

Omslagsbild
Författare: Susanna Martelin.
2017, Hästar, Sorgligt, Vänskap.

Vilken fin romandebut! Äkta och närvarande om sorg som sliter sönder både  själ och förhållande. Men också om förmågan att läka trasiga hästars själar och om en vänskap djupare än de flestas. Dessutom är huvudkaraktärerna i 25-årsåldern, men mycket handlar om en vänskap som utvecklade sig under högstadietiden, som vi får dosvis i tillbakablickar.

Alex (Alexandra) och K (Krzysztof) lär känna varandra i åttan, båda starka själar som finner varandra som bundsförvanter, båda bara en liten, liten smula udda på varsitt sätt. Vi får följa deras vänskap som utvecklar sig till något mycket speciellt - verkligen något utöver det vanliga - vilket för dem väldigt nära varann, dock aldrig som ett kärleksförhållande. Helt inpå K kommer dock aldrig Alex - där finns något i hans liv som gör att han försvinner, drar sig undan, i omgångar och Alex förstår bättre än att pressa K. Sent omsider inser hon att K misshandlas av sin far, vilket sätter oerhört djupa spår i honom, och hon hjälper till att få pappan straffad. Men K är sargad, sviken, mår inte alltid så bra - hon kan inte mer än att finnas till för honom.

Som vuxen lever hon i ett lyckligt förhållande med Rick, de bor ihop - han pluggar och hon jobbar med hästar. Som yngre tävlingshoppade hon, men har släppt det till förmån för att jobba med problemhästar, och en kväll på hemväg från stallet håller hon på att köra i diket, nära att köra på en räv. Vad hon dagen efter blir varse är att ungefär samtidigt som detta hände, hände någonting annat, på en annan plats. Döden visade sitt fula tryne och tog någon och något ifrån henne, hennes sorglösa och lyckliga liv tar en vändning hon aldrig kunnat ana. Hur ska hon någonsin kunna styra upp sitt liv igen och orka gå vidare?

Det gör riktigt ont att följa någon så förkrossad, så nära.  Det är hudlöst och naket, välskrivet och inkännande. Det är nästan så det känns självupplevt, även om det kanske inte är det. En mycket bra och läsvärd debut, oavsett!

/Tuija



fredag 15 september 2017

Under odjurspälsen

Omslagsbild
Författare: Klara Krantz.
2017, Annorlundaskap, Utanförskap, Övrigt.

Klara Krantz debutbok "Ge mig arsenik" tyckte jag mycket om. Den här vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om - Signe gör mig så förbryllad! Hon upplever sig vara sagornas fula odjur, där hennes vackra inre ska blottas när skönheten uttalar de magiska orden. Då ska hon bli sedd och älskad som den hon är, då ska allt det som är hon, som finns gömt under odjurspälsen, bli synligt för världen.

Signe är alltså en tjej som går i 9:an, som under lågstadieåren har varit lite utsatt och därför fortfarande känner sig lite annorlunda - "inte som alla andra". I hemlighet är hon otroligt förälskad i Joel i parallellklassen, som hon varit självklar vän med under mellanstadietiden, men som numera behandlar henne nästan som luft, i skolkorridorerna. Hon hittar honom på forumet icq, och inleder en pratrelation med honom - som Frida, boende i Karlstad! Själv bor hon i Uppsala och tror att detta är helt riskfritt. Det är som en dröm att få prata med Joel varje dag, komma honom nära, få honom att lära känna HENNE, Signe, utan att han störs av att veta vem hon är, hur hon ser ut. Uppleva vem hon faktiskt, egentligen är, under odjurspälsen. Det intressanta är att även hon själv, under resans gång, upptäcker vem hon är och finner sidor hos sig själv som aldrig får komma till uttryck i Signeformen. Som Frida är hon allt hon drömt om, och tydligen även vad Joel drömt om. Han blir, lyckligt ovetande om hennes sanna identitet, riktigt kär i Frida, och vill, lagom till höstlovet, träffa henne. Förstås. Vad annat var att vänta? Och hur ska hon lösa det, då..?

Mitt i alltihop lär hon känna särlingen Manga-Magnus. Även han en udda, utstött figur - dock är nog hans resa genom skolhelvetet tuffare. Han är hennes kompis ratade dejt... en alldeles för ful, mager, knepig kille i kompisens smak. Men Signe lär känna MM. Först bara lite pratprat. Men hon blir så kåtpirrig, så det enda hon vill ha är sex. Helst när hon slipper se honom, i mörker och så... Och trots deras olikheter (utanförskapet är väl egentligen deras enda gemensamma nämnare) njuter hon av hans hud, hans närhet... men kan vara förfärande elak mellan varven. Detta får mig att se ett verkligt odjur i henne - för det finns verkligen en inte så snäll Signe någonstans, som jag har lite svårt för. Det gör ont att se hur hon egentligen utnyttjar MM när det är Joel hon vill ha. Som hon antagligen inte kan få. Och MM vill hon bara ha till sex. Och sårar honom dessutom djupt, om och om igen. Ja - som sagt, jag vet inte riktigt vad jag tycker om varken Signe eller boken - trots att man inte måste älska huvudkaraktären. Det är intressant med de osympatiska drag som finns hos henne, samtidigt som hon är väldigt motsägelsefull. Jag får helt enkelt inte kläm på henne, när hon drar sig ut på riktigt djupt vatten.. för sanningens minut närmar sig oundvikligen. Och vem gillar sanningen?

/Tuija

fredag 8 september 2017

Vakuum

Omslagsbild
Författare: Mia Öström.
2017, Självmord, Sorgligt.

En riktigt fint beskriven sorgeprocess efter en storebror som tagit sitt liv.

Nästan ett helt år har gått sedan förra julen när Jonnas älskade bror Johan lade sig på tågrälsen. Ett helt år som avtrubbad, domnad, inte speciellt närvarande... för hon svävar ute i yttre rymden (så vackert omslag!). Johan som hon alltid sett så mycket upp till, som skulle lära henne allt, som var hennes kompassnål i tillvaron. Som lagt små skattjaktslappar lite här och där, åt henne, som hon med jämna mellanrum fortfarande hittar och gläds åt. Johan är ju ändå här med henne! Han måste ha tänkt på henne, innan, kanske undrat hur länge det skulle dröja innan hon hittade dem... men hur kunde han bara lämna henne..? Utan att hon visste vad han bar på. Depression?.. Fast alla sa att han var ledsen... Alltså får hon inte vara ledsen - då dör man ju!

Hon biter ihop så att det gör ont i mig, hon stretar emot när föräldrarna vill röja ur hans rum för att göra om till arbetsrum, hon håller alla hans saker nära, vill inte släppa taget, vill ju inte glömma. Och en dag hittar hon lappen som leder henne till släktingen Ebbas gamla hus i fjällen, dit Johan åkte och sommarjobbade flera år i rad. Hon bara släpper allt, och drar dit. Vänner och föräldrar förfasar sig, för hon blir ju förstås insnöad där uppe utan chans att ta sig därifrån. Tillsammans med Ruben, killen i huset bredvid, går de på "skattjakt" efter Johans sista meddelanden, och det är också där hon kan försonas med hur livet blev. Alla sörjer olika och Jonna behövde just detta för att kunna börja läka. Under tiden finner hon sidor hos sin bror hon inte hade en aning om - han både växer inför hennes ögon samtidigt som han försvinner ännu längre ut i rymden. För henne finns dock bara en väg och det är framåt. Och hon gör det på ett väldigt värdigt sätt.

Jag har läst Öströms förra bok, som var mycket speciell, och så var även denna. Det här är dock en helt annan bok, byggd på egna erfarenheter, som skildrar något man inte borde behöva få uppleva som ung. Den berör djupt, är vackert skriven, och den personliga sorgen lyser mellan raderna. Tyckte mycket om!

/Tuija

fredag 1 september 2017

Vända världen rätt

Omslagsbild
Författare: Jennifer Niven.
2017, Annorlundaskap, Kärlek, Mobbing, Utanförskap, Ätstörningar.

Tjockt, men ändå snabbläst drama av författaren till den fina "Som stjärnor i natten". Och det är verkligen inga dussinungdomar hon skildrar denna gången heller. Men här finns mycket tänkvärt och viktigt att ta till sig, som går att applicera på de flesta. Detta är historien om den extremt överviktiga Libby och den ansiktsblinde Jack.

Tre år tidigare var Libby Amerikas tjockaste tonåring, 296 kg som tyngst. Då fick hon en panikångestattack, och man fick riva halva huset för att kunna lyfta ut henne med lyftkran, varefter hon tillbringade lång tid på sjukhuset med terapier, dieter etc för att nu väga runt 150 kg, bara. Upprinnelsen var hennes mammas plötsliga och oväntade död, i kombination med annat också, som startade den dramatiska viktökningen. Nu, efter att varit sängliggande hemma i flera år, ska hon börja skolan igen. Med allt vad det innebär av skräckblandad normalisering.

Jack bodde snett över gatan när lyftkranshistorien ägde rum, som präglade även honom en smula. Han är coolsnyggisen som försöker göra rätt men ofta gör fel. Mycket pga av en ovanlig störning han har. Som ingen, absolut ingen känner till. Han är nästan helt hundra på att han lider av prosopagnosi, efter att ha ramlat ned från taket som sexåring. Vilket innebär oförmåga att känna igen ansikten på bekanta människor, även hans allra närmaste. Istället försöker han härleda folks identitet genom andra attribut hos dem, men det funkar ju inte riktigt alltid... Smärre katastrofer inträffar med jämna mellanrum, som han oftast försöker dölja bakom skämt. Men det är en jobbig tillvaro han lever, trots att han egentligen inget annat vet.

Mötet mellan dessa särlingar blir synnerligen dramatiskt och upprört, men efter hand som de lär känna varandra förändras åtskilligt. Båda förstår bättre än de flesta vad de kämpar sig igenom i vardagen...

Det är två älskvärda, starka karaktärer som möts - Libby är nog den modigaste, starkaste övervikting man bara kan föreställa sig. Jack är ibland den dummaste, men även den underbaraste storebror som hans udda lillebror Dusty bara kan önska sig - båda har sidor som man bara häpnar över, men av olika anledningar. De är tänkvärda och uppfriskande fläktar båda två. En bok att gilla!

/Tuija

fredag 25 augusti 2017

Flickan på hotellet

Omslagsbild
Författare: Katarina Wennstam.
2017, Deckare, Vänskap, Övergrepp.

Så intressant med en tonårsbok av en av de skarpaste vuxenförfattare jag vet!
Wennstams engagemang kring mäns våld mot kvinnor har nu nått ned till skolåldrarna, där minst lika mycket trakasserier och övergrepp sker - inte minst på sociala medier. Denna tonårsdebut handlar om Alex Skarp, som är sexton år, som här, tillsammans med sina bästa kompisar löser ett mordfall snabbare än polisen... Och två böcker till är att vänta om Alex.

Av en slump råkar Alex höra ett samtal mellan sin pappa och styvmamman som är polis. En flicka i ungefär hennes egen ålder har hittats strypt på ett hotellrum i centrala Stockholm, alldeles nära där Alex bor. Trots att hon inte känner flickan (Olivia - som hon tillsammans med bästisen och hackern Bianca lyckas spåra via sociala medier) dras hon känslomässigt in i det förfärliga som hänt, och dras med i Biancas intresse för att försöka hitta den som mördat henne. Hon blir övertalad att söka jobb på hotellet där Olivia hittades i en säng, och lyckas via några andra som jobbar där få information som inte nått polisen... Hennes styvmamma skulle få spader om hon visste vad Alex höll på med, men hon ventilerar i alla fall en hel del av det de får reda på med sin cancersjuka älskade mormor, den f d domaren, som hjälper till med att försöka få ungdomarna att förstå hur lagen fungerar - som inte alltid är så självklar och enkel som man skulle vilja! Och de kommer också livsfarligt nära förövaren - man sitter med hjärtat i halsgropen - när Alex träffar honom på en dejt. Hur ska hon klara sig helskinnad ur trasslet som hon försatt sig i?

Det är bra karaktärer som Wennstam skapat; Alex är en frisk fläkt, stark och modig tjej, om än lite för naiv för sitt eget bästa. Hennes tjejkompis Bianca brottas med sina egna demoner - hon har i evigheter stängt in sig hemma med sin övervikt och klarar inte av att lämna hemmet, utan lever sitt liv framför datorn istället. Hennes killkompis, snyggingen Charlie, dansar hon med - jitterbugg! Och mormodern är en vass och skarp hjärna, landets första kvinnliga domare. Bra, intressant och spännande läsning, för deckare vimlar det sannerligen inte av för tonåringar!

/Tuija



fredag 18 augusti 2017

Du känner mig så väl

Omslagsbild
Författare: David Levithan & Nina LaCour.
2017, Homo, Kärlek, Vänskap.

Förväntningarna är höga när två superförfattare slår sina påsar ihop. Sen blev det kanske inte den superhöjdare jag hade hoppats på, men väl så bra ändå!

Temat är det vanliga för Levithan; unga människor som brottas med att komma ut offentligt med sin sexualitet - men här också det svåra med att hantera att vänskap övergår i kärlek... Givetvis utspelar sig allt i San Fransisco, gaystaden nummer ett.

Mark och Kate har suttit bredvid varann på matten i ett helt år, men har egentligen aldrig pratat... förrän hon oförhappandes ser honom dansa i kalsongerna på en bardisk. Vi får följa deras känslomässiga bergochdalbanor under en veckas tid, en vecka då de lär känna varann ganska ordentligt och blir mycket nära vänner. Och allting börjar kvällen när Mark olovandes har smitit ned på stan under Pridefestivalens invigningskväll tillsammans med sin närmaste och äldsta vän Ryan. Båda är gay, har det visat sig med tiden, men ingen av dem har ännu haft något förhållande. Tillsammans har de ändå utforskat det mesta, utan att officiellt vara ett par, och Mark har insett att hans bästa vän har blivit hans livs kärlek. Ryan är däremot inte alls med på de noterna, och väl i gaybaren, kvällen när allting börjar, möter Ryan sin drömprins. Dessvärre. Till Marks stora förtvivlan, för han har ju inte sagt rakt ut vad han egentligen känner, och det är fruktansvärt smärtsamt för honom att se sin Ryan stråla av lycka... p.g.a. av någon annan än han själv.

Kate är tjejen som är en fantastiskt lovande konstnär, och kär i sin bästa kompis kusin, som plötsligt ska komma hem till USA efter ett kringflackande liv i Europa. Kate både längtar och bävar - vem är hon egentligen kär i; Violet eller bilden av Violet? Mest bävar hon, och flyr. Flyktbeteende vid rädsla är väl inte den bästa strategin, vilket hon smärtsamt nog får erfara på flera sätt.

Men allting löser sig, kanske inte alltid som man hade trott, och kanske inte heller som Mark och Kate hade trott. Men allting har sin tid och allting får ta sin tid...

Vackert och berörande om viktiga saker och mycket läsvärt, som vanligt...

/Tuija

fredag 11 augusti 2017

Tusende våningen

. Tusende våningen
 , .
Författare: Katharine McGee.
2017, Adoption, Deckare, Kärlek, Science Fiction.


På Manhattan, år 2118, står ett tusen våningar högt torn – och där finns allt. Särskilt för dem som har råd, som bor högst däruppe. Och där bor bland andra Avery, som designats som embryo att bli en perfekt skönhet – hon har verkligen ”allt” utom det enda hon egentligen vill ha; sin adoptivbror Atlas, som hon i hemlighet älskar.

Däruppe bor också hennes bästa vän Leda som i hemlighet varit borta hela sommaren på drogavvänjning efter ett missbruk som urartade när hon äntligen trodde hon fångat sin kärlek, Atlas, som dock gick upp i rök direkt efter det. Hon anlitar
hackaren Watt att ta reda på var han varit och vilka han träffar, eftersom hon i sin
svartsjuka anar att där finns något skumt som han döljer… För alla döljer något!

Längre ned i huset bor Rylin, som ensam kämpar för att försörja sig och sin lillasyster efter att deras mamma dött, men efter ett tag även Eris, Averys och Ledas vän, som tvingats flytta från toppen, efter en stor familjeskandal. Dessa unga människors vägar korsas på de mest oväntade vis under en höst, och det får de mest oanade konsekvenser på många olika plan som man bara kan tänka sig.

Detta är alltså ingredienserna i ett spännande framtidsscenario, där det mesta kan utspela sig inomhus, i låtsassolljus och låtsasparker, men där den största dramatiken utspelar sig på takterrassen allra högst upp. Jag kan inte låta bli att fascineras av teknologins framsteg under de hundra år som ska ha passerat från nu, men samtidigt konstatera att kärleksdramer utspelar sig på precis samma sätt som idag. En och annan billig poäng köpes lite väl lätt, lite för mycket schabloner förekommer också, men på det hela taget är det ändå fängslande slukläsning, för man måste ju få veta hur det går… Lättsmält sommarläsning med hemligheter, avundsjuka, svartsjuka… you name it…

/Tuija


fredag 4 augusti 2017

Idag är allt

OmslagsbildFörfattare: Nicola Yoon.
2017, Flyktingskap, Kärlek.

Ja, dagen ("idag") är allt de har. Tillsammans.
Natasha och Daniel, som möts av en slump (?) en morgon - hon på väg att försöka få ändrat beslutet om utvisning och han på väg till en intervju inför en ansökan till Yale - är skapta för varann, det är Daniel övertygad om. Men också ovetandes om förutsättningarna för ett liv tillsammans. Dessutom är Daniel, som snarare känner sig som poeten än den framtida läkaren, övertygad om att det var ödet och inte slumpen som gjorde att deras vägar korsades. För många saker talar för detta, enligt honom. Natasha å andra sidan är hans vetenskapliga motsvarighet - för henne är det universums lagar som gäller, inte fånig, ödesmättad kärlek, och universum verkar illvilligt vilja ha ut henne och hennes familj ur USA. Till kvällen.

Men innan dess hinner de skiljas åt, hitta tillbaka till varann, och mycket, mycket mer. En och annan kulturkrock hinns också med, för Natashas familj kom till USA när hon var 8, från Jamaica, men har vistats illegalt i landet. Pappan lever i sin egen skådespelardrömvärld medan mamman med nöd och näppe lyckas hålla familjen flytande. Daniel är född i landet men föräldrarna kommer från Sydkorea, och därmed ska han leva sitt liv som en god korean - att komma hem med en svart flicka med världens största hårburr är inte att tänka på inför de stränga föräldrarna. Och inte heller att bli poet - det är läkare som gäller, annars tänker de inte stötta honom över huvud taget. Det är många intressanta kollisioner på många olika plan när Natasha och Daniel möts, och stöts, men hur ska hon kunna hinna stoppa utvisningen innan kvällen...? Dagen idag är nog allt de får...

Yoon har återigen skrivit en snabbläst bladvändare, denna gång är den kanske en liten smula självupplevd? (Noterar att hon själv är uppvuxen på Jamaica och är gift med en korean?)
Det är svårt att inte tycka om både Natasha och Daniel, fast för helt olika egenskaper. Men båda är så uppfriskande raka, ärliga och sanna mot sig själva, trots att de blivit så fastlåsta i sina respektive sammanhang. Det här tyckte jag mycket om!

/Tuija


fredag 28 juli 2017

Jag vill vara jordens medelpunkt

Omslagsbild
Författare: Charlotta Lannebo.
2017, Andra länder, Resor, Vänskap, Övrigt.

Lannebo tonårsdebuterar, intressant men ändå lite svajigt. Självupplevt?

Året är 1991, Lova har gjort ett avbrott i gymnasiet för att göra det som ingen annan gör - bli utbytesstudent på Nya Zeeland. Hon vill göra annat, vill se annat, bli något annat. Och skriva. Uppleva annat som hon senare kan skriva om, när hon blivit författare. Hon lämnar sitt vanliga stockholmsliv med kompisar och fester, har stora förväntningar... men det blev inte riktigt som hon tänkt sig.

Karen, som hon ska få bo hos, och som hon haft kontakt med innan resan, är superbra på alla möjliga vis, de blir bra kompisar. Men - platsen där Karen bor ligger så off som det bara kan, ute på landsbygden. Där finns ingenting. Att göra. Eller umgås med. Lova blir sittandes på sitt supersunkiga rum, ickepratandes med Karens två pojkar som ignorerar henne, hon sitter verkligen av tiden. Enda avbrottet är skolan - men lång skolbussresa krånglar till eventuellt umgänge med klasskompisar, som kanske inte heller är vad hon tänkt sig. Hon lider i tysthet, vill inte såra Karen som jobbar häcken av sig, vill inte oroa dem därhemma. Hon vill egentligen inte hem heller. Bara någon annan stans. Hon kan ju inte bara ge upp utan vidare, lite mer ruter är det väl i henne!? Och inte har hon hunnit hitta någon att bli av med sin oskuld med, heller... som hon ju tänkt sig. Men så får hon en idé. Som dessvärre går helt överstyr... och hon förstör hur mycket som helst, för hur många som helst. Hur tar man sig ur det som inte går att reparera?

/Tuija

fredag 21 juli 2017

Vita tigern

Omslagsbild
Författare: Christin Ljungqvist.
2017, Deckare, Dystopi, Science Fiction, Thriller.

Oj, vilket annorlunda verk av Christin Ljungqvist! Som jag älskat att läsa! Väldigt oväntat och överraskande med en tjock steampunkdystopi som utspelar sig i Göteborg år 2296, med huvudkaraktärer som känns som om de är i det yngre tonårsspannet - men samtidigt innehåller boken en hel del grovt våld som förklarar tonårsklassningen. Det är onekligen intressant och spännande att läsa om staden där jag vuxit upp, ur ett tidsperspektiv där den gamla civilisationen (=vi) förstört så mycket, och smårester av staden är kvar innanför stadsstängslet (=innerstan), med Älvsborgsbron som en sluss mot den höga havsvattennivån utanför...

Under en månads tid - januari - får vi följa 14-åriga Avalon, som med sina föräldrar och storebror bor i, och driver, hotellet Vita Tigern, som man tidigt anar har blivit något slags flyktinggömma. Och detta är ett av dilemmorna som Ava inte riktigt har grepp om men som blir till en stor och farlig insikt för henne allt eftersom. Ett annat dilemma är att på Nyårsafton, när boken inleds, störtar någon ned från Götaälvbron med sin svävare, ned genom isen inunder. Som den privatspanare hon är, tillsammans med sitt kompisspanargäng, kan hon förstås inte stilla sin infernaliska nyfikenhet, utan utsätter sig och väldigt många andra i riktigt stor fara när hon/de försöker luska i vem som störtade ned, vart denne tog vägen, och varför polisen och alla andra är så otroligt förtegna kring vem de söker. Döm om hennes chock när upptäckten - att hans göms inspärrad i hennes egna källargömmor - uppenbaras, och en livsfarlig jakt... på henne (!).. börjar.


Här är mycket luftskepp, svävare, linbanor, men här är också massor av kvinnligt mod, civilkurage, riktigt god vänskap och en lite spirande kärlekshistoria. Dock hade boken vunnit på att bantas/ koncentreras rejält. Men ett intressant tillskott i det svenska SF-utbudet för ungdom - absolut.

/Tuija

fredag 14 juli 2017

Tredje principen

Författare: Anna Jakobsson Lund.
2015, 2016, Dystopi, Mystik, Vänskap.

Jag tycker det är extra roligt när en dystopi utspelar sig i Sverige. Här utspelar sig en framtid där det mesta kapsejsat och ingen vet vad demokrati är. Istället är kontroll nyckelordet. Tre ungdomar tvingas samarbeta; Levi vars syster tillfångatagits och Ava och Leymah som båda arbetar för samma motståndsrörelse som systern. De båda tjejerna har övernaturliga förmågor som är användbara i kampen. Det handlar inte om att skicka blixtar och eld utan om att använda sitt sinne för att påverka folk, alternativt läsa deras tankar. Dessa tre tvingas ta sig från det som en gång var Danmark, passera Öresund och ta sig norrut i Sverige. Att överleva hela vägen för att kunna genomföra sin plan, söka stöd längs vägen hos bekanta och lita till dem och varandra är nödvändigt. Men de är förföljda och eftersökta av någon som inte vill att de ska komma fram. Vilka kan de egentligen lita på? Kan de ens lita på varandra?
OmslagsbildOmslagsbildDet är en välkomponerad story och ett scenario som inte känns allt för konstruerat. Spännande hela vägen! "Tredje principen" är den första delen i en trilogin, som följs av "Aldrig ensamma" och "Enda vägen"
/Liselott

fredag 7 juli 2017

Finsk thrillertrilogi

Författare: Salla Simukka.
2014, 2015, Thriller, Vänskap.

Den finländska författarinnan Salla Simukka har lyckats skriva riktigt spännande och kluriga thrillers/deckare. Röd som blod är första delen i trilogin och jag läste snabbt del två och tre… Titlarna på del två och tre är Vit som snö och Svart som ebenholts. Ni som kan er Snövit känner igen beskrivningen av henne. Lumikki betyder snövit på finska. Det är en historia i varje, men de binds ihop genom Lumikki. De handlar mer och mer om henne själv.   
I första boken får vi ta del av följande historia: Lumikki valde gymnasieämne med omsorg så att föräldrarna gick med på att hon flyttade från hemorten till Tammerfors. Hon vill lämna mobbarna som format hennes sätt att vara men också den konstiga stämningen hemma. De är som att de alla spelar de roller som finns i en familj men utan inlevelse. De är ingen riktigt avslappnad familj. I storstaden kan hon vara sig själv. Hon är självständig och trivs med att vara ensam men kan likväl passa in om hon vill. Hon vill inte kunna sorteras in i något fack. Hon gillar att iaktta människor och har genom åren tvingats utveckla tekniker för att vara osynlig och har förmågan att med enkla medel förvandlas till någon annan. 

Skolan är ok men hon behöver ett ställe att pausa från skolans väsen och lukter och det har blivit skolans mörkrum. När hon går in denna morgon är det något som stör. Det är lukten.  När hon tänder mörkrumsbelysningen se hon att det hänger pengar där på tork. Pengar som är tvättade från blod. Därav lukten. Hur har de hamnat där? Borde hon berätta för någon? Hon lever efter mottot att inte lägga sig i om hon kan undvika det. Men nyfikenheten är väckt. Hon måste göra något för att lösa mysteriet. Snart finner hon sig sittandes hemma hos jämnåriga hon aldrig skulle välja att umgås med, men som snart inte klarar sig utan henne. Dessutom smyger Lumikki efter kriminella och är på väg att bli kidnappad! Det är fart och fläkt genom hela boken samtidigt som den är eftertänksam och klurig.

Jag rekommenderar varmt denna trilogi. Det var svårt att sluta läsa när jag öppnade första sidan. Dessutom är de lagom långa.

/Liselott 

fredag 30 juni 2017

Den okända historien om Frankie Landau-Banks

Författare: Emily Lockhart.
2015, Humor, Kärlek, Vänskap.

Jag älskade flickböckerna som utspelade sig på internatskolor när jag var yngre. Vänskap, intriger, hyss och äventyr - det är med stort nöje och igenkänning jag läser! Det är en samtidens internatskola men jag skrattar ändå igenkännande åt hierarkier, hemliga sällskap, intrigerna men främst hyssen. Dessutom upplever jag att berättelsen har en speciell ton. Jag vet inte om det är sättet författaren skriver på, tilltalen eller språket eller kanske stämningen jag hamnar i när jag läser. Kanske inkluderar det hur Frankies åsikter och syn på sig själv, vänner och elever runt hennes skildras. Hur det nu är sitter jag här och småler när jag tänker på boken.

Det första jag läser i boken är Frankies bekännelse där hon tar på sig ansvaret för några hyss som skett på skolan. Det som sedan följer är att vi får lära känna Frankie och veta upprinnelsen till händelserna. Jag gillar det mycket. Frankies analyser och hennes iakttagelser av sig själv och andra. För när hon kommer tillbaka för att gå andra året på skolan så syns hon. Hon går från osynlig till synlig och börjar dejta en av killarna i innegänget. Är det bara för att hon fått lite former under sommaren? Frankie grunnar om de omkring henne ser till mer än ytan? Eller är det som när hon är hemma att de ser henne som lilla gumman och missar att hon utvecklas inte bara till det yttre utan även inuti. Vem ser längre än till ytan? Vem ser hennes potential till stordåd? Det är en härlig berättelse om hemligheter, vänskap och kärlek.

/Liselott 

fredag 23 juni 2017

Korpringar

Författare: Siri Pettersen.
2015, 2016, Fantasy

Korpringar inleds med boken Odinsbarn, där vi får följa Hirka. En flicka på 15 vintrar, som till skillnad från alla andra i Ymslanden inte har någon svans. När hon växer upp tror hon att en varg tog hennes svans när hon var baby, det är det hennes far berättar för alla och hon har ett ärr efter händelsen.

Hirka får till sin förskräckelse dock reda på att hon aldrig haft någon svans, att hon inte är en Ymsättling utan något som hon tidigare trott bara fanns i sagor för att skrämma små barn. En människa. Hennes far fann henne när hon var baby och förbarmade sig över henne trots alla hemska saker han hört om de svanslösa.

Ingen i Ymslanden har sett en människa på tusentals år, de finns bara i sagor och legender som ondskefulla varelser som sprider röta.
Hirka måste nu komma på ett sätt att ta sig igenom Riten, som alla Ymsättlingar i hennes ålder måste gå igenom, utan att bli påkommen som människa, samtidigt som ett ännu större hot är på väg mot Ymslanden.

Jag vill inte berätta för mycket, då jag inte vill förstöra upplevelsen. Jag kan bara säga att det är spännande, det är magi, det är resor mellan världar - både kända och okända.
Korpringar består av tre böcker; Odinsbarn, Röta och Kraften.
Siri Pettersen har genom sina tre böcker om Hirka och Korpringarna skapat ett helt fantastiskt fantasyuniversum. Hon har blandat klassiska fantasyelement med nordisk mytologi och folktro i tre helt underbara böcker. När jag läst ut den tredje och sista delen kände jag mig helt tom inuti. Jag ville inte lämna Hirka, Rime eller korparna bakom mig. 

/Caroline
 

fredag 16 juni 2017

Sveket, Sammansvärjningen, Slutet



Omslagsbild

Författare: Ursula Poznanski.
2014, 2015, 2016, Dystopi.

I sfärerna lever de omhändertagna. Varmt, skyddat, får precis att äta vad de behöver, läkarvård när det är nödvändigt. Går pulsen upp för mycket ombeds de lugna ner sig. Ständigt övervakade. Men de lärs också upp, de bästa har en chans att gå långt, bli någon att räkna med. Ria är en av dem. En av de mer fascinerande ämnena på schemat tycker jag är att lära sig kontrollera vad man visar utåt, påverka människor med hjälp av sin mimik, kroppshållning och vad man säger. 

Utanför sfärerna lever primitiva folkgrupper som människorna i sfärerna måste skydda sig från. Men så inser Ria att något inte stämmer. Det viskas i korridoren och hon råkar höra ett hemligt möte. Något är fel. När Ria tillsammans med en grupp elever lämnar sfären för en resa sker något oväntat.
OmslagsbildOmslagsbild
Detta är början på en trilogi i en dystopisk framtid någonstans i världen. Vad som riktigt har hänt, vad det är för konspiration och vilka hemligheter som döljs tar hela de tre böckerna att ta reda på. Ursula Poznanski har återigen lyckats fängsla mig. Det är spännande, nervpirrande, fascinerande och överraskande. Inget är enkelt, svart eller vitt, vän eller fiende. Något för alla åldrar att fascineras av. Lyckliga ni som kan läsa alla tre delarna i ett sträck…

/Liselott


fredag 9 juni 2017

Barnet i mossen

Omslagsbild

Författare: Siobhan Dowd.
2017, Andra länder, Krig, Kärlek, Övrigt.

En fantastiskt intressant bok om ett stycke nutidshistoria, av en omtalad och känd irländsk författare som tyvärr dog strax efter att hon skrivit klart denna bok. Den utspelar sig under mycket tidigt åttiotal, när Nordirland skakas av oroligheterna kring den brittiska militära närvaron... med kravaller och våldsamheter - och terrorbombningar - i dess spår.

Och historien tar sin början en morgon när Fergus, tillsammans med sin farbror Tally, är på gång med att stjäla torv i en torvmosse på gränsen mellan Irland och Nordirland - då hittar han ett dött barn nedgrävt i mossen! Det blir stor uppståndelse, och än mer när man förstår att barnet är mördat - men att det skedde för exakt två tusen år sedan.

Mossflickan, som Fergus döper till Mel, förföljer honom i hans tankar och drömmar - han vill så gärna förstå vad hon utsattes för en gång i tiden. Men Fergus har tusen andra tankar som stör honom också - hans storebror Joe har gripits för sitt samröre med IRA och börjar så småningom hungerstrejka, själv ska han ta sig igenom alla sina examensprov så att han kan fly fältet och åka till fastlandet för att studera till läkare, de bruna paketen han tagit på sig att smuggla över gränsen trots att han misstänker att de innehåller sprängämnen... och Cora, arkeologens dotter som är inneboende hos hans familj till och från, som han blivit minst sagt förtjust i...

Det är en både spännande och intressant inblick i en terrortid, för inte speciellt länge sedan, i våra egna nordliga trakter. En bra påminnelse om att terror i religionens spår aldrig är särskilt långt borta..
Mycket välskriven och mycket läsvärd! Gillade mycket!

/Tuija

fredag 2 juni 2017

Väntarna

Omslagsbild
Författare: Cannie Möller.
2017, Flyktingskap, Kulturkrockar, Kärlek, Rasism.

Och väntarna, det är de asylsökande som väntar på sitt uppehållstillstånd i den lilla Bergslagsorten Bergås. Cannie Möller har skrivit många fantastiska böcker genom åren, och även denna gång har hon skrivit en viktig bok som ligger väl i tiden. Och som framför allt är nyanserad! En nog så viktig aspekt idag, när polariseringen splittrar samhället i "vi och de" - där människor antingen framställs som "snälla" eller rasister, och spännvidden däremellan sällan belyses - den stora massan människor som är både oroliga och bekymrade, men ändå vill väl.

Vi får följa Zahin från Afghanistan, som bor på asylboendet, som blir nedbränt. SAMTIDIGT som han just fått avslag på sin asylansökan, i förtvivlan rusat ut i skogen, och därmed blir anklagad för att ha tuttat på. Livrädd för att polisen ska hitta honom, och antingen utvisa honom direkt eller sätta honom i fängelse för branden, söker han andra vägar ut ur sitt problem - tillsammans med Zara från boendet, som också mår jättedåligt i sin ensamhet. Dessvärre har de starka känslor för varandra på ett sätt som aldrig hade kunnat få förekomma om deras familjer hade levt eller funnits nära... det är som bäddat för problem, särskilt när starka rasistiska krafter jagar dem. Och en av dem som jagar är Jurij, storebror i förändring, till Mira... som tillsammans med sina vänner och fotbollslagets tränare Morgan, på olika sätt försöker hjälpa de ensamkommande flyktingarna på vandrarhemmet, dit de fått flytta efter branden. Mira har svårt att förstå och acceptera hur hennes bror har kunnat bli en sådan fullfjädrad rasist som inte tycks ha några spärrar eller gränser, som dessutom ger sig på Morgan. För att Mira, 16 år, har upptäckt att hon älskar Morgan som är femton år äldre. Vilket spär på Jurijs raseri ytterligare. Ja, det är massor av problem som urartar i attentat av större format där allting ställs på sin spets.

Historien är inspirerad av, och bygger på, verkliga händelser och personer som Möller mött som volontär på ett flyktingboende. Det är starkt och välberättat om trygghetslängtan, acceptans och kärlek. Men också om hämnd och de otäcka krafter som satts i rörelse.

/Tuija

fredag 26 maj 2017

For your eyes only - 4YEO

Omslagsbild
Författare: Carolin Philipps.
2016, Kärlek, Mobbing, Övrigt.

En tänkvärd bok för många unga, om ett ämne som tål att ventileras hur många gånger som helst i alla typer av grupper...

Det handlar om 14-åriga Lilly som är förälskad i 18-årige Jannis som hon känt sedan hon var fyra. Deras båda familjer umgås runt samma intresse - segling - och Lilly är en superduktig och lovande talang. Från början var Lilly och Jannis bara lekkompisar, men ju äldre de blivit, desto mer har Lillys känslor övergått i något annat.. När han sedan gjort slut med sin jämnåriga tjej, som lyckas tolka det som att Lilly kommit emellan dem, tar det hus i helsike... Tjejen blir helt rabiat, trots att ingenting egentligen hänt, och beter sig helt avskyvärt. Vilket får Jannis att öppna ögonen och se Lilly som något annat än hon varit för honom tidigare. De blir försiktigt ett par, men skyndar långsamt eftersom Lilly fortfarande är förhållandevis ung. Och allt är egentligen underbart i Lillys liv tills Jannis och hans studentklass ska åka på skolresa till Mallorca. Och dit ska förstås exflickvännen också - som högljutt tillkännager att hon minsann ska ta tillbaka Jannis...

Jättejobbigt förstås, för Lilly, som är rädd att han ska gå tillbaka till henne, men ivrigt påhejad av exflickvännens lillasyster (som påstår sig avsky storasystern) uppmanas hon att skicka nakenbilder på sig själv till Jannis, så att han inte ska glömma bort henne eller frestas att göra något han egentligen inte vill. Lillys bästis gör allt för att hejda henne, för hon - liksom Lilly själv - är ju fullt medveten om farorna med bilder som kan spridas okontrollerat... "killar är ju som de är"...

Katastrofen är givetvis ett faktum, men får ofantliga proportioner - ingen, absolut ingen, tror henne, när hon säger att hon bara skickat bilderna till Jannis. Som tycker att det är ofattbart av Lilly att överhuvudtaget ta såna bilder, och sen ha skickat dem (från sin mobil) till alla hans klasskompisar på resan. Så om Lilly inte gjort det - vem kan då ha skickat dem från hennes telefon? Skandalen går helt överstyr, föräldrarnas jobb påverkas (pappan är biträdande rektor på hennes skola), hon har förlorat Jannis, är på god väg att förlora sin bästis som inte orkar försvara henne mer, hon blir utesluten ur seglingssällskapet... Hennes liv - och alla andras runt omkring - bara rasar. Hon har förstört så ofantligt mycket, för så många, bara för att hon var rädd att förlora sin kärlek. Hur kunde det bara bli så..? Och hur ska hon orka gå vidare? Till slut ser hon bara en enda lösning...

Som sagt tänkvärt, även om Lilly känns väldigt naiv - naiv både när det gäller nakenfotona men också kring hur bilderna kunde spridas förhållandevis osynligt. Men det är man kanske när man bara är fjorton och inte kan överblicka eventuella konsekvenser. Stackars alla, säger jag bara... Tänk att något så litet kan bli så stort!

/Tuija

fredag 19 maj 2017

Tre saker jag inte vet om dig

Omslagsbild
Författare: Julie Buxbaum.
2017, Kärlek, Sorgligt, Vänskap.

En härlig feelgood-pärla, som på flera sätt är väldigt lik Sonya Sones´  "En sån där vidrig bok där mamman dör". För även här har mamman dött, och dottern flyttar med pappan från östra USA till Los Angeles, liksom att allting runtomkring är egendomligt lyxigt, på ett totalt främmande sätt för huvudkaraktären - här Jessie. Men där slutar likheterna - bortsett från att båda är härlig, befriande läsning - lite småsorgligt och tänkvärt på många sätt... och med lagom dos spännande, pirrig kärlek.

Jessies pappa har nämligen - i en sorgegrupp för efterlevande - träffat en ny kvinna, vars man också har dött, som han gift om sig med. Så sonen i lyxhuset de flyttar till har alltså förlorat sin far. Ingen bra start för en ny familjekonstellation, vilket Jessie hårt får erfara. Inte heller känner hon sig ett dugg välkommen på den exklusiva, privata Wood Valley High School - hon känner ju inte en kotte, hennes nya bonusbror befattar sig inte med henne, och hon är rent allmänt ganska annorlunda jämfört med övriga överklassbrats. Men - från allra första skoldagen får hon anonyma mail, från en icke spårbar NågonIngen, som övergår i anonym chatt, från en kille som vet  vem hon är - men inte vill ge sig till känna inför henne angående vem han är. Genom sin dagliga kommunikation lär de känna varandra (berättar bl a varje dag tre nya saker de inte vet om varandra), och visar sig ha många gemensamma nämnare. Så till den milda grad att Jessie, förstås, inte kan låta bli att fundera kring vem han egentligen är, och börjar förstås fantisera kring vem hon skulle vilja att han var... Och helt plötsligt står hon där med tre potentiella NågonIngen... och livet blir genast mycket komplicerat både för henne och hennes nyfunna vänner - och den okände. Hon vill inget hellre än att träffa honom... men vågar hon? Tänk om... Och oavsett... kan allt bli totalförstört - eller inte?

Superspännande ända in i slutet, och välskrivet och inkännande. Tyckte mycket om!

/Tuija

fredag 12 maj 2017

Tappa greppet

Omslagsbild
Författare: Katarina von Bredow.
2017, Kärlek, Vänskap.

Åter en ny Bredow, som tyvärr inte lämnar några bestående intryck denna gången heller. Det är lite ledsamt med en författare som verkligen kunde konsten att skriva böcker som stack ut. Ordentligt! Men som sedan tappar fart, inte fortsätter att utvecklas (eller inte kommer på tillräckligt bra storys), och varje ny bok istället känns som något man redan läst tidigare, som heller inte lämnade några djupare spår i minnet. Synd. Men i alla fall...

..Hampus och Victoria har varit superbästisar i alla tider, varit varandras självklara stöd och bundsförvant genom det mesta, men Hampus kompiskänslor har de senaste åren övergått till något betydligt varmare. Eller hetare. Eller kåtare. Detta har han dock dolt väl ända tills han under en idiotisk dramaövning i skolan bekänner färg. Helt plötsligt vet alla. Helt plötsligt vet Victoria. Och ingenting, absolut ingenting kan någonsin bli som det var innan. Klockan kan tyvärr inte vridas tillbaka, och bomben han släppte får omgivningen att tassa på tå. Och får Victoria att knappt prata med honom mer. Varför, varför, varför kunde han inte tänkt sig för...

Resten av boken beskriver deras knöliga väg tillbaka till varandra, t o m ett knöligt försök att bli ett par... men - nä, jag köper inte riktigt det här. TROTS att det blir lite intressant när hans pappa är otrogen mot sin nuvarande, Mirja,... med hans mamma! Och trots att Mirja är närmare Hampus i ålder än pappan.. (där lyckas Bredow få fantasin att skena iväg!). Men att Hampus, som kille, skulle vara en så fullständigt sanslöst ältande och tuggande och sönderanalyserande kille som han framställs som....nja, jag vet inte hur trovärdigt det är. Att många tjejer är utpräglat så lagda, det vet väl alla, men killar brukar ju - tackochlov - vara mer jordnära, raka och okomplicerade, även om spännvidd finns även där. Men här är det bara lite too much. För mig som läsare. T o m om det varit en tjej som varit huvudkaraktär. Men absolut underhållning för stunden.

/Tuija