fredag 26 maj 2017

For your eyes only - 4YEO

Omslagsbild
Författare: Carolin Philipps.
2016, Kärlek, Mobbing, Övrigt.

En tänkvärd bok för många unga, om ett ämne som tål att ventileras hur många gånger som helst i alla typer av grupper...

Det handlar om 14-åriga Lilly som är förälskad i 18-årige Jannis som hon känt sedan hon var fyra. Deras båda familjer umgås runt samma intresse - segling - och Lilly är en superduktig och lovande talang. Från början var Lilly och Jannis bara lekkompisar, men ju äldre de blivit, desto mer har Lillys känslor övergått i något annat.. När han sedan gjort slut med sin jämnåriga tjej, som lyckas tolka det som att Lilly kommit emellan dem, tar det hus i helsike... Tjejen blir helt rabiat, trots att ingenting egentligen hänt, och beter sig helt avskyvärt. Vilket får Jannis att öppna ögonen och se Lilly som något annat än hon varit för honom tidigare. De blir försiktigt ett par, men skyndar långsamt eftersom Lilly fortfarande är förhållandevis ung. Och allt är egentligen underbart i Lillys liv tills Jannis och hans studentklass ska åka på skolresa till Mallorca. Och dit ska förstås exflickvännen också - som högljutt tillkännager att hon minsann ska ta tillbaka Jannis...

Jättejobbigt förstås, för Lilly, som är rädd att han ska gå tillbaka till henne, men ivrigt påhejad av exflickvännens lillasyster (som påstår sig avsky storasystern) uppmanas hon att skicka nakenbilder på sig själv till Jannis, så att han inte ska glömma bort henne eller frestas att göra något han egentligen inte vill. Lillys bästis gör allt för att hejda henne, för hon - liksom Lilly själv - är ju fullt medveten om farorna med bilder som kan spridas okontrollerat... "killar är ju som de är"...

Katastrofen är givetvis ett faktum, men får ofantliga proportioner - ingen, absolut ingen, tror henne, när hon säger att hon bara skickat bilderna till Jannis. Som tycker att det är ofattbart av Lilly att överhuvudtaget ta såna bilder, och sen ha skickat dem (från sin mobil) till alla hans klasskompisar på resan. Så om Lilly inte gjort det - vem kan då ha skickat dem från hennes telefon? Skandalen går helt överstyr, föräldrarnas jobb påverkas (pappan är biträdande rektor på hennes skola), hon har förlorat Jannis, är på god väg att förlora sin bästis som inte orkar försvara henne mer, hon blir utesluten ur seglingssällskapet... Hennes liv - och alla andras runt omkring - bara rasar. Hon har förstört så ofantligt mycket, för så många, bara för att hon var rädd att förlora sin kärlek. Hur kunde det bara bli så..? Och hur ska hon orka gå vidare? Till slut ser hon bara en enda lösning...

Som sagt tänkvärt, även om Lilly känns väldigt naiv - naiv både när det gäller nakenfotona men också kring hur bilderna kunde spridas förhållandevis osynligt. Men det är man kanske när man bara är fjorton och inte kan överblicka eventuella konsekvenser. Stackars alla, säger jag bara... Tänk att något så litet kan bli så stort!

/Tuija

fredag 19 maj 2017

Tre saker jag inte vet om dig

Omslagsbild
Författare: Julie Buxbaum.
2017, Kärlek, Sorgligt, Vänskap.

En härlig feelgood-pärla, som på flera sätt är väldigt lik Sonya Sones´  "En sån där vidrig bok där mamman dör". För även här har mamman dött, och dottern flyttar med pappan från östra USA till Los Angeles, liksom att allting runtomkring är egendomligt lyxigt, på ett totalt främmande sätt för huvudkaraktären - här Jessie. Men där slutar likheterna - bortsett från att båda är härlig, befriande läsning - lite småsorgligt och tänkvärt på många sätt... och med lagom dos spännande, pirrig kärlek.

Jessies pappa har nämligen - i en sorgegrupp för efterlevande - träffat en ny kvinna, vars man också har dött, som han gift om sig med. Så sonen i lyxhuset de flyttar till har alltså förlorat sin far. Ingen bra start för en ny familjekonstellation, vilket Jessie hårt får erfara. Inte heller känner hon sig ett dugg välkommen på den exklusiva, privata Wood Valley High School - hon känner ju inte en kotte, hennes nya bonusbror befattar sig inte med henne, och hon är rent allmänt ganska annorlunda jämfört med övriga överklassbrats. Men - från allra första skoldagen får hon anonyma mail, från en icke spårbar NågonIngen, som övergår i anonym chatt, från en kille som vet  vem hon är - men inte vill ge sig till känna inför henne angående vem han är. Genom sin dagliga kommunikation lär de känna varandra (berättar bl a varje dag tre nya saker de inte vet om varandra), och visar sig ha många gemensamma nämnare. Så till den milda grad att Jessie, förstås, inte kan låta bli att fundera kring vem han egentligen är, och börjar förstås fantisera kring vem hon skulle vilja att han var... Och helt plötsligt står hon där med tre potentiella NågonIngen... och livet blir genast mycket komplicerat både för henne och hennes nyfunna vänner - och den okände. Hon vill inget hellre än att träffa honom... men vågar hon? Tänk om... Och oavsett... kan allt bli totalförstört - eller inte?

Superspännande ända in i slutet, och välskrivet och inkännande. Tyckte mycket om!

/Tuija

fredag 12 maj 2017

Tappa greppet

Omslagsbild
Författare: Katarina von Bredow.
2017, Kärlek, Vänskap.

Åter en ny Bredow, som tyvärr inte lämnar några bestående intryck denna gången heller. Det är lite ledsamt med en författare som verkligen kunde konsten att skriva böcker som stack ut. Ordentligt! Men som sedan tappar fart, inte fortsätter att utvecklas (eller inte kommer på tillräckligt bra storys), och varje ny bok istället känns som något man redan läst tidigare, som heller inte lämnade några djupare spår i minnet. Synd. Men i alla fall...

..Hampus och Victoria har varit superbästisar i alla tider, varit varandras självklara stöd och bundsförvant genom det mesta, men Hampus kompiskänslor har de senaste åren övergått till något betydligt varmare. Eller hetare. Eller kåtare. Detta har han dock dolt väl ända tills han under en idiotisk dramaövning i skolan bekänner färg. Helt plötsligt vet alla. Helt plötsligt vet Victoria. Och ingenting, absolut ingenting kan någonsin bli som det var innan. Klockan kan tyvärr inte vridas tillbaka, och bomben han släppte får omgivningen att tassa på tå. Och får Victoria att knappt prata med honom mer. Varför, varför, varför kunde han inte tänkt sig för...

Resten av boken beskriver deras knöliga väg tillbaka till varandra, t o m ett knöligt försök att bli ett par... men - nä, jag köper inte riktigt det här. TROTS att det blir lite intressant när hans pappa är otrogen mot sin nuvarande, Mirja,... med hans mamma! Och trots att Mirja är närmare Hampus i ålder än pappan.. (där lyckas Bredow få fantasin att skena iväg!). Men att Hampus, som kille, skulle vara en så fullständigt sanslöst ältande och tuggande och sönderanalyserande kille som han framställs som....nja, jag vet inte hur trovärdigt det är. Att många tjejer är utpräglat så lagda, det vet väl alla, men killar brukar ju - tackochlov - vara mer jordnära, raka och okomplicerade, även om spännvidd finns även där. Men här är det bara lite too much. För mig som läsare. T o m om det varit en tjej som varit huvudkaraktär. Men absolut underhållning för stunden.

/Tuija



fredag 5 maj 2017

Torsdagsbarn

Omslagsbild

Författare: Sonya Hartnett.
2010, Andra länder, Annorlundaskap, Historiskt, Läskigt.

Äntligen har jag läst boken jag så länge tänkt att jag borde... ALMA-pristagaren (till minne av Astrid Lindgren) från 2008, Sonya Hartnetts internationella genombrott... om Tin, barnet som föddes på en torsdag, som enligt barnramsan var "ödesbestämd att fara omkring som han gjorde". Och for runt gjorde han, i egenutgrävda gångar under huset... och vida däromkring...

Det här är en på sätt och vis helt osannolik, men samtidigt i stora delar lika realistisk, tidsskildring av ett familjeöde, som levdes fattigt och torftigt på den australiensiska kruttorra landsbygden under 1920- och -30-talet. Vi får följa familjen Flutes starka och sorgliga vedermödor berättade av flickan Harper - från dagen då yngsta lillebrodern Caffy föddes, och hon var satt att passa sin andra lillebror Tin, som dramatiskt nog mitt i alltihop blir begravd under en lermassa. Det blir starten på Tins fortsatta underliga leverne - under jord. Han drar sig undan familjen och verkligheten, och bygger sina underjordiska gångar under skjulet de bor i.

Men detta är minst lika mycket berättelsen om Harper, eftersom det är genom hennes ögon vi får följa familjens fortsatta öden. Vi får glimtar av pappans tidigare liv, som hunsad son, akademiker, men senare krigshjälte i första världskrigets Europa - allt detta som format honom till den människa vi får möta i landsbygdens fattigdom. Vi noterar den starka och lojala mammans vedermödor och kärlek, kokandes den förbannade, vattniga kaninsoppan. Och storebror Devon, den ansvarstagande,  med enorm kärlek till sin häst. Och storasyster Audrey med giftasdrömmar, som på sitt sätt försöker hjälpa familjen, vilket slutar i sån dramatik...

Det här är onekligen en bok av det starkare slaget, inte nödvändigtvis en tonårsbok utan snarare en allålders- eller vuxenbok. Här finns riktigt obehagliga inslag - skickligt beskrivna antydningar som ger kalla kårar - men också kärleksfulla beskrivningar av komplexa förhållanden på ett osentimentalt sätt. Här finns en realism kombinerat med fantastik, som antingen stör en eller som tjusar en. Mig tjusade den!

/Tuija



torsdag 27 april 2017

Gryningsstjärna

Omslagsbild

Författare: Charlotte Cederlund
2017, Fantasy, Utanförskap.

OmslagsbildIbland känns det ganska så skönt att vänta med att läsa en bok… Jag vet inte hur många gånger jag har blivit tipsad om Middagsmörker skriven av Charlotte Cederlund - fler gånger än jag kan räkna på fingrarna. Den kom ut 2016 och jag har redan haft den hemlånad ett par gånger men varje gång har den blivit gömd under ett flertal andra intressanta böcker. Under påskhelgen när snön började falla (underbara April), kom jag att tänka på boken igen eftersom jag mindes att den utspelade sig i Norrland. Varför var det då skönt att jag väntade att läsa den? Jo, för när jag avslutade den kunde jag direkt ge mig i kast med uppföljaren: Gryningsstjärna. Man kan därför säga att detta blir lite av ett dubbelt boktips.

Middagsmörker och Gryningsstjärna handlar om Áili, 16 år, som tvingas flytta upp till sin morfar i Norrland efter det att hennes pappa dör i Cancer. Hennes mamma var Same, men då hon dog när Áili föddes och hennes pappa bröt kontakten med den sidan av släkten, har hon ingen som helst insikt i livet som Same. Denna identitetskamp genomsyrar båda böckerna och synliggör den fientlighet som råder mellan Samer och ”ursvenskar”.  Utöver detta har vi naturligtvis magin, som i de här böckerna är hämtade ur den Samiska mytologin. Áili får nämligen reda på att hon är en Noaidi, en samisk shaman, och att det finns mörka krafter (Borri noaidi) som hotar befolkningen. Denna kamp pågår genom böckerna som är tänkta att bli en trilogi. Midnattsljus är den sista delen som enligt författaren beräknas komma ut under hösten 2017. Önskar nästan att jag hade väntat lite till med att läsa böckerna så jag hade kunnat hoppa på sista boken direkt. Andra boken lämnar en nästintill outhärdlig cliffhanger!

/Veronica

torsdag 20 april 2017

Våra kemiska hjärtan

Omslagsbild
Författare: Krystal Sutherland.
2017, Humor, Kärlek, Sorgligt.

En ljuvlig, lågmäld bladvändarkärlekshistoria skriven med en småhumoristisk ton - det är historien om Henry Page och Grace Town, det. Och jag bara älskade den...

En dag dyker en ny tjej - Grace - upp i skolan; blek, tilltufsad, ser smått ovårdad ut och går omkring i x antal storlekar för stora killkläder, och går med käpp. Henry och Grace blir tillsatta att ansvara för skolans tidning, något Henry längtat efter och jobbat för, i åratal. Detta är upptakten till hur dessa två så smått lär känna varandra - eller framför allt hur Henry fullständigt faller för Grace. Trots hennes märkliga yttre.

Efter hand faller olika bitar på plats. Han får kännedom om orsakerna till Graces inåtvända beteende och till synes ovårdade framtoning. Som också handlar om hennes otillgänglighet i kontakten med andra - men inte gentemot Henry. De utvecklar en alldeles särskild jargong; en ton, en humor, som bara de delar. Men i stunder är Grace helt onåbar. Men tackochlov finns det ju bättre dagar, också.

Saken är den att Grace varit med om en bilolycka. En krasch där bilen kördes av hennes pojkvän, han dog, och hon krossade sitt ben. Sorgen och trasigheten förklarar Graces beteende, men får Henry att dra öronen åt sig. "Grace levde i honom. Varje dag, varje timme, han var alltid där med henne. Hans doft låg över hennes hud. Det var Grace som var spöket, inte Dom. Två personer dog den där dagen, men en av dem hade fortfarande en kropp". "Hon hade inte bara förlorat honom rent fysiskt - hon hade också förlorat deras gemensamma framtid. Hans döda kropp skulle hemsöka oss, och så skulle även det liv de aldrig fick tillsammans."

Och trots allt detta är attraktionen ömsesidig... men ändå kan Grace inte bestämma sig för hur de ska ha det - om de ska vara ett par officiellt eller inte. Vilket är jobbigt för Henry, förstås, och allt eftersom de hemska bitarna faller på plats blir situationen allt mer ohållbar och allt mer omöjlig... För hur kan man bygga en framtid med ett spöke..?

Aah, så starkt, så vackert, så berörande... helt enkelt underbart. Men också så tragiskt. Men läs och njut ändå!

/Tuija

torsdag 13 april 2017

Ingen normal står i regnet och sjunger

Omslagsbild
Författare: Sara Ohlsson.
2016, Homo, Kärlek, Vänskap.


Detta är historien om Ella och Charlie - bästa vänner sedan barnsben. Gör alltid allt tillsammans, och så skall det förbli. Väl? Men Charlie träffar Niki, nobodyn, och blir superkär... och då blir allt jättekomplicerat...  Traditionellt tema, ja, men vad hade hon förväntat sig? Jag hade förväntat mig att "det borde bli de två", d.v.s. omständigheter som förstör den goa djupa vänskapen dem emellan. Men där bedrog jag mig.

Medan jag väntar på vad som egentligen ska börja hända, kan jag inte låta bli att störa mig en del på Ella. Hon är både tröttsam, påfrestande och störig... tycker jag. Provokativ i alla möjliga sammanhang som just jag inte har så mycket till övers för. Andra halvan av boken bränner det till lite, när Dilemmat med stort D uppstår i hennes liv. Hur ska hon hantera att hon blir kär i Niki (som hon ju inte hade ett uns till övers för (!..hur gick den vändningen till?..), ens innan Charlie blev kär i henne..), som nu dessutom krossat Charlies hjärta...

Vem ska man välja om det inte går att välja... bort, någon? Vad händer med en, när man gör det oförlåtliga? För här är många lögner och svek... och vi får bevittna hur illa det kan gå, om man låter det gå för långt. Som Ella konstaterar så är kärlek svårt.. aldrig så enkelt som man önskar.. men det verkar hon inte haft så mycket egentlig erfarenhet av innan, när hon festat runt.

Oväntad kärlek i någon av samma kön har jag läst betydligt bättre böcker om, som fängslat, krupit in under huden, berört mig. Ella berör mig tyvärr inte speciellt, och därför blir jag lite fundersam kring alla hyllningar till Sara Ohlsson. Historien är helt ok, men bränner aldrig till på allvar.Vad vill hon egentligen säga? Att kärlek är svårt är ju ingen nyhet, och det här feministiska provocerandet känns bara omoget. Men hon tilltalar garanterat andra!

/Tuija

torsdag 6 april 2017

Omslagsbild
Författare: Arnar Már Arngrímsson.
2016, Utanförskap, Vänskap.

En underbart ovanligt historia! Och ändå handlar den om en ganska vanlig femtonårig kille på Island, med ganska vanlig tonårsproblematik, omgiven av en lite ovanlig samling människor - som lyfter både honom och berättelsen. Boken blev vald till årets ungdomsbok av Nordiska rådet 2016, trots att den är författarens debut - en imponerande sådan.

Den handlar i alla fall om Hannes, som mer eller mindre tvingas bo isolerat hos sin farmor långt, långt ute på den isländska vischan, en farmor han knappt känner, och detta en hel, lång sommar. Inga vänner (som han ju i princip ändå inte har), ingen mobil, ingen musik, inget dator - och därmed ingen porr. Han får sin pappas gamla pojkrum där tiden stått still, där väggarna är klädda med gamla idolaffischer och  töntböcker. Hans föräldrar tror att en sommar på landet ska göra honom gott, själv hatar han blotta tanken - och förstår att det egentligen, antagligen, handlar om någon form av straff för att han misskött skolan, spelar för mycket dataspel, sover bort livet - men också gjort något allvarligare, som läsaren bara kan ana mellan raderna.

Men till slut blir det för trist att ha tråkigt och vara sur, så han ger sig i kast med det ena projektet efter det andra - och lär på köpet känna sin ovanliga men härliga farmor, liksom grannen Tómas, och hans dotterdotter Marta. Under sommaren växer han - framför allt i sina egna ögon - från att ha betraktat sig som "ful, tråkig, liten, deprimerad och korkad" (vilket han i viss mån fortsätter att tycka), till att upptäcka att han faktiskt fixar en hel del... och dessutom utvecklar sin poetiska begåvning - från rappande till mer än så. Ingen är ju faktiskt dålig på allt, och även om man inte passar in i alla sammanhang finns det kanske somliga man passar bättre in i.

Det här är en både speciell och väldigt allmängiltig berättelse om olika generationer och synsätt, som värmer riktigt ordentligt... Tyckte mycket om, och rekommenderar varmt!

/Tuija

tisdag 28 mars 2017

Jorden vaknar



OmslagsbildFörfattare: Madeleine Bäck.
Omslagsbild2017, Läskigt, Mystik, Thriller.

Så kom den då äntligen - den andra delen av tre, och en av de obehagligaste, mest mystiska skräckromaner för ungdom man kan tänka sig. Vad jag skrev, och tyckte, om den första delen Vattnet drar kan du läsa om här. Och -  dessvärre - kan jag nog inte säga att den här delen går att läsa fristående. Då förstår man nog inte hälften... Men läs den suggestiva ettan först, som har ett minst lika hårresande omslag som tvåan... och funkar lika bra för skräckintresserade vuxna, som unga..

Här dras vi i alla fall direkt vidare, precis där den första boken slutade. Journalisten Jäder besöker sin halvt sönderslagna kollega Shirin på sjukhuset, efter det katastrofala mötet med sprithandelsligan. Känslige Krister beger sig med Beata till hans farmor Gunhild, gumman med de märkliga kunskaperna kring krafterna som vaknat, som försöker skydda dem med kattöron och kattblod. Tillsammans måste de försöka bekämpa de vidriga krafterna med alla medel som står dem till buds. Men det är en fasans resa de går igenom - hur kan den i praktiken döda Celia plötsligt dyka upp igen, i sin lägenhet, som dryper av fukt, mossa och rötter, som kravlar upp ur badkarsavloppet... rötter som sprider sig med rasande fart, som greppar, tar tag, suger sig fast... Men trots att det ser ut som hon, känns det inte som hon..

Hur ska de få stopp på de ofattbart starka krafter som är lösa, och alla galenskaper och vidrigheter som följer i dess spår - allt detta som tycks ha vaknat till liv och skördar offer efter offer...?

Nä, det här är inget för den äckelmagade eller känsliga... Men ett rasande högt tempo, och vansinnigt spännande är det!

/Tuija


fredag 17 mars 2017

Din syster måste dö

Omslagsbild
Författare: Mats Berggren.
2017, Hederskultur, Kulturkrockar, Kärlek.

Bara titeln är ju talande... Och fast jag vet hur jobbigt det är att läsa om hedersrelaterat våld så låter jag ändå inte bli. För det är så ofattbart. Och ändå händer det. Hela tiden. Och det är bra att det skrivs bra böcker om det. För Mats Berggren har jag alltid gillat, och denna senaste är bara en i raden av intressanta och fängslande böcker han har skrivit.

Boken är egentligen en fristående fortsättning på "Onsdag kväll strax före sju", men fungerar precis lika bra på egna ben. Här bearbetar den somaliska rapparen Abdi sorgen efter en dödad vän - som dödades av en annan vän till dem båda. Han gör det genom att skriva låtar, och när hans låt till minnet av vännen ska filmas, med massa ungdomar som statister - ja, då är Evin där. Evin som redan första skoldagen på gymnasiet känt sig dragen till Abdi. Men Evin kan inte figurera i sådana sammanhang - egentligen inte i några som helst sammanhang annat än dem som förekommer under skoltid. För efter skoltid måste hon raka vägen hem. Inte en minut extra har hon tillgodo för sig själv, som inte hennes kurdiske pappa kan kontrollera.

Först hjälper hennes ett år äldre bror henne att fejka ett schema som ger henne några timmars frist i veckan att spendera förnuftigt på egen hand, typ för läxor, biblioteksbesök etc. Men när han börjar ana att hon kanske gör något förbjudet, olämpligt, börjar han ana oråd. Och katastrofen är ett faktum när videon med Abdi släppts på Youtube, och Evin bara syns alltför väl... Familjen blir rasande. Skammen är så fullständigt total, hon har skämt ut hela släkten, både i Sverige och Kurdistan. För det är helt oacceptabelt att ha en kurdisk dotter som beter sig så horaktigt som familjen bedömer att hon har gjort. Så nu ska hon lämna Sverige och giftas bort med en kusin - vilket hon aldrig kunnat tro.

Istället vänder hon sig till skolans kurator, som hjälper henne till ett skyddat boende - ytterligare en förnedrande skam för familjen. Som försöker locka henne tillbaka. Vad hon inte vet är att pappan har bestämt att storebrodern ska kasta ut henne från balkongen...

Det gör ont att läsa om alla dessa offer för en livsfientlig kultur - bara för flickor och kvinnor, dock - där anseende och andras åsikter väger tyngre än livet på någon som är ens eget kött och blod. Evin är det yttersta offret, vars liv uppenbarligen är umbärligt. Men även brodern Khabat, som är satt att utföra eländet, ska tvingas offra sitt eget liv och karriär för familjens heder. Och hur ska han kunna leva med minnet av sin älskade syster, vars liv han själv tvingats släcka? Hur ska han kunna skapa sig ett framgångsrikt liv om han blir fängslad för detta fasansfulla brott? Men även föräldrarna är ju i en annan mån också offer för en kultur de inte klarar att välja bort. Ja, usch. Och sen finns ju Abdi också, som älskar Evin, och som av bara farten blir den utlösande faktorn på hela tragedin... Det är för många som får offra för mycket.. för vad, kan man undra.


Starkt och läsvärt, i alla fall.


/Tuija

onsdag 8 mars 2017

Ordbrodösen

 Omslagsbild
Författare: Anna Arvidsson.
2016, Annorlundaskap, Deckare, Läskigt, Mystik, Thriller.


En härligt annorlunda debut, riktigt spännande ända in i kaklet! Och historien är precis så otrolig som Alba inser att den är, när hon gång på gång i boken tvingas berätta sin släkts märkliga egenskaper och mysterier.

Alba fyller arton, dagen då det är dags för hennes inträdesprov. I en liten bruksort i Värmland har hon framlevt sitt liv med mormor och morfar, eftersom hennes pappa dog i en olycka innan hon föddes, och hennes mamma dog i en sjukdom när hon var ganska så liten. Under alla dessa år har hon vetat och accepterat att alla kvinnor i släkten är ordbrodöser, alltså kvinnor som inte broderar vanligt handarbete, utan broderar skrivna ord i sinnet på människor vars tankar och handlingar de vill kunna styra. Men nånting uppenbaras under hennes inträdesprov, för hennes kraft verkställs inte. Någonting påverkar kraftfältet, och genom att tjuvlyssna förstår hon att det enda som kan göra det är existensen av en bror. Ordbrodöser föder bara flickor, ser helt enkelt till att bara föda flickor, för att kraften ska kunna fortsätta att användas och verka i släkten. Så - hur kan hon ha en bror?!

Under några hektiska veckor hos släktingen Lo och hennes dotter Klara nystar de i det fullständigt obegripliga mysteriet med en eventuell tvillingbror till Alba, och jakten leder in dem på fullständigt livsfarliga vägar - för någon annan tycks också med ljus och lykta leta efter honom, för att döda honom. Och inget har de att försvara sig med, mer än Lo´s kommandon i skrift som skulle kunna avväpna den som är dem hack i häl. Jakten tar dem till Köpenhamn och Falsterbo, men också Irland - där allting en gång började...

Skickligt upplagt och snyggt skrivet. Och riktigt, riktigt spännande. Rekommenderas varmt!

/Tuija

onsdag 8 februari 2017

Vi är en

 Omslagsbild
Författare: Sarah Crossan.
2016, Annorlundaskap, Kärlek, Sorgligt, Utanförskap, Vänskap.

En synnerligen annorlunda bok! Om ett syskonskap som går utöver det vanliga, där tvillingar är mer än bara tvillingar, mer än varandras spegelbilder - de är också delvis sammanväxta.

Grace berättar om sitt och Tippis liv, som skiljer sig från det mesta. Som nyfödda trodde man inte att de skulle överleva så värst länge, men deras ålder nu vittnar om något annat. De är alltså sammanväxta från midjan och nedåt, har alltså varsin överkropp men bara en underkropp. I alla år har de fått hemundervisning, men nu är tiden inne för något annat - pengarna är nämligen slut. Det är oerhört kostsamt för familjen med alla läkarbesök, psykologsittningar, försäkringar etc, så nu måste de börja high school trots att de kan ana vad det kommer att innebära för dem. De är fullt medvetna om omgivningens ständiga reaktioner på dem, såsom bisarra freak, missfoster mm, och är därmed förberedda på det värsta. Som faktiskt inte blir det värsta. Tvärtom blir de riktigt goda vänner med Yasmeen och Jon, och upplever med dem en period i sitt liv som mer normala än de någonsin fått chansen till. Grace blir till och med en smula kär i Jon, "vad det nu ska tjäna till" - det kan ju aldrig någonsin bli något utav det... Flickorna är starkt medvetna om sin egen dödlighet, vet att deras tid är utmätt - det är bara en tidsfråga innan någon av dem har organ som inte pallar trycket. Men hur ska de hantera det om det händer, när det händer... De kan ju inte leva utan varandra, för de vet ju inget annat. Fysiskt - kanske? Det beror på läkarvetenskapen. Psykiskt? De är ju en del av varandra, på ett sätt ingen annan någonsin kan förstå... Och under tiden jobbar de på att bocka av på sin bucketlist...


Crossan har berättat deras historia på ett oerhört starkt och berörande vis, men också på ett fantastiskt lättläst vis - det är en variant på Sonya Sones diktberättande, där varje mening bär sig själv och mer än så, genom väl avvägda formuleringar och luft. Även om man läser med en annan eftertänksamhet och betoning när det är skrivet på detta sätt, är det ändå en oerhört snabbläst historia även om bokens tjocklek lurar en att tro något annat. Mycket läs- och tänkvärt, en ovanlig berättelse om annorlundaskap och förhållningssätt.

/Tuija

måndag 30 januari 2017

Stanna

 Omslagsbild
Författare: Flora Wiström.
2016, Kärlek, Sjuka föräldrar, Vänskap.

En fin liten berättelse om den stora kärleken, om den hållbara vänskapen, och om det stora svåra att orka stötta när man själv håller på att gå sönder.

Första gånger Ester ser Eli är när han kommer in på antikvariatet hon jobbar på. Det bränner till i hjärtat, och efter att då och då under våren stöta på varandra igen är de till slut ett par. Men det visar sig att Elis mamma är den härliga kvinnan som - också - ofta besöker antikvariatet, och får massor av boktips av Ester. Det är härligt att kombinera kärleken till Eli med att lära känna hans föräldrar bättre, men tillvaron skakas i sina grundvalar när Elis mamma Lotta blir sjuk. Mitt framför ögonen på dem bryts Lotta sakta ned, hon har fått ALS, en gräslig muskelförtviningsjukdom som gör att hon snabbt blir svagare och inte klarar sig själv. Ester erbjuder sig att hjälpa till, men hon reder inte ut det som hon trodde skulle vara ett enkelt erbjudande från hjärtat. Lotta blir bara allt sämre, familjen griper efter alla tänkbara halmstrån, alla mår dåligt.

Till slut känner Ester att hon inte vet om hon fixar detta, att alltid finnas till hands och stötta Elis i hans sorg och bedrövelse. Trots att hon själv mår jättedåligt över Lottas situation känner hon att hon nånstans också måste andas lite frisk luft för att orka. Men hur ska man kunna förklara det för någon som står inför sitt livs värsta situation - att fast man inte ens har blodsband så orkar man inte, inte hela tiden - att allas dåligmående fräter och bryter ned även den som borde kunna orka. Kanske är inte Esters sätt att hantera alla hemska känslor det bästa sättet, men vad ska hon göra?

Finstämt och ärligt skildrad om allt det svåra när en matta dras undan under fötterna på en. Det finns ju dessvärre inga rätt eller fel - var och en måste finna sin egen väg - men boken stämmer onekligen till eftertanke. Livet är sannerligen aldrig lätt att leva, varken för ung eller gammal.

/Tuija

fredag 20 januari 2017

Den tusende följaren

Författare: Jenny Milewski.
2016, Deckare, Thriller, Vänskap.

En smula hårresande jakt på en id-kapare och stalker... eller vad man nu ska kalla det...

Ja, en hisnande mardrömslik situation är det iallafall som vloggerskan Stella Star hamnar i, efter att plötsligt en dag upptäcka att en av hennes följare utger sig för att vara henne. Och inte nog med det - hon ser ut ungefär som hon, hennes rum där allt spelas in ser identiskt likt ut - men hon utger sig för att visa en annan sida av sig själv, på en ny kanal, där hon kallar sig Nova Star istället. Detta ger Stella kalla kårar, men det är ingenting emot hur det känns när Nova Star utger sig för att vara Stella på en dejtingsajt, och folk påstår sig ha pratat med henne i timtal - för att inte tala om när hennes mobil blir nedlusad med dickpics och hon blir hatobjekt nummer ett både i sociala medier och på gymnasiet där hon går. Allting håller på att urarta totalt, polisen kan inte göra särskilt mycket...

...men då blir hon vän med en grannpojke från barndomen som hon aldrig pratar med annars - en lite udda spelnörd som visar sig kunna både spåra och hacka en del. Tillsammans lyckas de spåra upp de märkligaste kopplingar till byn som hennes mamma en gång lämnade som ung...

Ja, det är ingen lustig historia det här, igenkänningsfaktorn är säkert hög för en och annan som själv blivit utsatt för näthat oavsett på vilken nivå. Maktlösheten i situationen, den omotiverat höga hatfaktorn när drevet går igång.. Det är overkligt och måste vara oerhört obehagligt att vara så utsatt. Sen kan jag inte låta bli att fundera över vad denna generation - som tycks så beroende av att alltid vara uppkopplade, alltid finnas där, alltid synas för annars finns man inte - slösar bort sitt liv på. Det gör mig både ledsen och beklämd att konstatera hur mycket meningslöst som människor lägger så ofantligt mycket av sin tid på - jag kan inte förstå hur det kan vara så viktigt att bli socialt e-bekräftad varje dag. Istället för att bara leva. Och uppleva. Och strunta i om man blir bekräftad eller inte. Hur blev detta så viktigt? När alla vet att det bara är yta alltihop, iallafall? Kanske är det vårt sätt att strutsa oss igenom ett liv som vi har gjort för jobbigt att leva?

I vilket fall - en tänkvärd paketering av ett nutida, nog så obehagligt, fenomen.

/Tuija
                                                                                                                        

onsdag 11 januari 2017

Ingenting och allting

Författare: Nicola Yoon.
2016, Humor, Kärlek, Sorgligt.

Vilken munsbit! Vilken mumsbit 😉! Mycket känns bekant, som om jag redan läst liknande historier förr - och ja, visst är det väldigt mycket Förr eller senare exploderar jag, och den typen av böcker över den. Men ändå inte! Varför faller vi, och har genom tiderna gjort, så lätt för berättelser om den omöjliga kärleken, den som är förbjuden eller som har alla odds emot sig... är det den obotliga romantikern i oss som älskar "feel-good/feel-bad/feel-sad"-kombon ihoppaketerad? Jag vet inte, men det är svårt att inte tycka om Maddy och Olly, - dels för att deras kärlek är så speciell, för att bådas livsvillkor är så väldigt speciella, men så också deras öde...

Maddy lever med en extremt ovanlig immunsjukdom - hon är allergisk mot världen, bokstavligen, och genomlever sina dagar instängd i sitt hem, Hon har lärt sig att vara nöjd med det, hon suktar alltså inte efter något hon inte kan få, som hon dessutom inte vet någonting om, rent konkret. Hon har levt så, innanför luftslussen, sedan hon var liten bebis, och har skötts om av en älskad sköterska plus mamman som är läkare. Hon bedriver sina studier online, får någon enstaka gång besök av någon lärare, men det är extremt ovanligt att någon annan än mamman och sköterskan släpps in, för de måste genomgå noggranna hälsokontroller först.

Men så... flyttar en ny familj in i grannhuset. Genom fönstret betraktar hon parkourskicklige Olly och lär i smyg känna honom, först via fönsterkommunikation, men sedan via mail och chatt. Och det är genom chatten - och roliga bilder - som vi får ta del av deras härliga humor och livsintällningar. Och deras spirande känslor för varandra. Detta är något helt unikt för Maddy, även om hon läst tusentals böcker om hjärta och smärta, men att det kunde vara så här... Hon vill verkligen så gärna träffa Olly, men är det värt risken att dö... för att få röra vid honom? Men hur ska hon å andra sidan kunna fortsätta leva som hon gör - för vad är livet värt om man inte lever på riktigt? Hur ska livet någonsin kunna gå tillbaka till hur det var, hur ska hon någonsin kunna leva med mindre? Kärleken har här ett högt pris, för många - den är hemsk, och att förlora den är ännu värre. Men den är också så vacker, så vacker...

En underbar bok att slukläsa - mycket luft, bilder och chatt, man läser den verkligen i ett nafs! Och älskar den!

/Tuija





söndag 1 januari 2017

Bara tre ord

Författare:Becky Albertally.
Omslagsbild 
2016, Homo, Kärlek, Vänskap.

En väldigt söt liten historia om det svåra med att komma ut, att våga säga de där tre orden "jag är gay". Både inför sig själv, sin familj, men också sina vänner - både de närmaste och alla de andra därute som säkert har tankar och åsikter som kan se väldigt olika ut. Men det där till synes enkla är onekligen mycket svårare än det låter, det är ett stort och oåterkalleligt steg att ta. Som man inte kan ta förrän man själv är redo - och ingen kan göra det åt en. Men just det där utsätts Simon för på ett riktigt obehagligt vis, trots att hela berättelsen är en riktig go feelgood-historia egentligen.

Simon är 16 år, och för en underbar dialog på mailen, med en underbar person som kallar sig Blue. Men han vet inte vem det egentligen är. Jo, att den här fantastiskt åtråvärda personen går på hans skola, det vet han, men ingenting mer. Det kan vara precis vem som helst. Det finns en och annan som han gissar, kanske t o m önskar, att det vore, men hur ska han veta, när Blue inte själv vill ge sig till känna. Varken att han är bög (inför andra), eller vill ge sig till känna inför Simon om vem han är. Tänk om allt det fina, förtroliga blir förstört när de vet vilka de är i verkliga livet? Simon är också nöjd med att hålla allt anonymt, men nyfikenheten bara växer och växer.. han bara måste få veta snart!

Men allt fint raseras när en knas på skolan får se hans mailväxling, fotar den och hotar blottlägga allt inför skolan om inte Simon fixar en av sina närmaste vänner -  Abby - åt honom.. eller åtminstone försöker lägga goda ord för honom. Ett hopplöst uppdrag, och dessutom utpressning. Som verkligen tar en ände med förskräckelse.

Men det mesta har en lösning, dock inte såsom Simon tänkt sig kanske, frågan är bara om det finns någon lösning för honom och Blue. För vem är han?  Både jag och Simon undrar och gissar och anar, många gånger om, men det är inte alltid som man tror.

Riktigt fin feelgood om ung kärlek och unga känslor, vänskap och ovänskap, och - förstås - stora, svåra beslut...

/Tuija

torsdag 22 december 2016

Sedan du försvann

Omslagsbild
Författare: Morgan Matson.
2016, Försvinnanden, Kärlek, Vänskap.

En riktigt trevlig feelgoodbok att mysa i soffan med, även om jag hade hoppats på mycket mer än så. Matsons förra bok (översatt till svenska); Fyra dagar, fyra nätter var en helt underbar historia, en roadtrip genom sorg och rädslor med ett ovanligt trovärdigt och naturligt slut. Därför hade jag - förstås - höga förväntningar på denna, som den inte riktigt levde upp till. Trots det är det en fin och välskriven berättelse om ovanliga vänskaper, men det känns som att jag redan läst den, flera gånger om, fast av andra författare. Det är alltså ingen nydanande historia, och det känns som att det nästan lika gärna kunde varit Sarah Dessen eller någon annan av de produktiva feelgoodförfattarna som skrivit den. Nåväl...


Det är i alla fall Emily som berättar, Emily som lever i en härlig vänskapsbubbla med Sloane, trots att hon egentligen lever i skuggan av Sloane. Fast det ser hon inte själv. Så en dag i början på sommarlovet har Sloane plötsligt gått upp i rök. Hon och hennes föräldrar är bara borta, ingen svarar när hon ringer, och efter två veckor har oron gått över i både sorg och bedrövelse. Hon fattar ingenting! Men två veckor senare får hon i alla fall ett livstecken - ett brev med posten som bara innehåller en lista. En lista på saker hon måste göra. Varför, kan man ju undra. För att det säkert ger henne ledtrådar till att hitta Sloane igen, tänker Emily. Som läsare ser jag på en sekund att det handlar om något helt annat; en insikt från den försvunna Sloane om att Emily måste våga göra saker på egen hand också, inte bara i skuggan av, och därmed stöttad, av Sloanes närvaro. Det är en lista på 13 saker som Emily måste våga göra, saker hon aldrig någonsin skulle komma på idén om att ens fundera över, saker som kommer att stärka hennes självförtroende på ett bra och viktigt sätt när hon väl genomfört dem. Hon måste bara tvinga sig lite först...

Och det blir ett litet äventyr av Emilys sommar, ett ganska oväntat sådant för hennes del - för ingenting blev ju som planerat. Och som grädde på moset blir hon riktigt go vän med den supersmarta, snygga Frank Porter, som otippat nog blir den som kommer att hjälpa henne att genomföra listans olika uppdrag. Och som hon dessvärre blir förtjust i, mer än som bara vän - trots att han redan har världens stabilaste förhållande i sitt liv. Förutsägbart? Ja, lite väl mycket..


Sloanes försvinnande är dessutom inte speciellt trovärdigt, liksom det lite märkliga liv Emilys konstnärliga familj lever... men, men... det är ändå lite sött och lättsmält läsgodis som slinker ned i rasande fart, för det är bra karaktärer, och väl skildrade - man kan inte låta bli att tycka om dem allihopa.

/Tuija

fredag 9 december 2016

En väktares bekännelser

Omslagsbild
Författare: Elin Säfström.
2016, Fantasy, Humor, Mystik.

Intressant och annorlunda! Enligt baksidan en modern fantasy uppblandad med nordisk folktro - full av trolldom och mystiska väsen. Och precis så är det! Dessutom mitt i Stockholm!

Tilda är berättaren, som med en skön humoristisk ton försöker få läsaren att förstå allt det sanslösa hon är satt att lösa. Eller nej, egentligen inte lösa, för hennes mormor som gett henne uppdraget att vara hennes stand-in medan hon själv åkt till Norrland för att lösa en massa rådarproblem som uppstått, trodde nog inte att Tilda skulle behöva lösa någonting. Utan egentligen bara fortsätta att vara väktare, och därmed hålla Stockholms sagoväsen under tukt och förmaning och inte hitta på jäkelskap, som t ex att visa sig för människor. För väktare är de, Tilda och hennes mormor - de ser, kommunicerar med, och håller ordning på alla tomtar och troll, jordvättar och älvor och allt annat oknytt som lever sina liv parallellt med oss människor, mitt ibland oss. Fastän vi inte kan se dem. Häxor och svart trolldom vill de helst inte veta av, men nu när Tilda är ensam på täppan börjar förstås ett rykte gå bland olika rådarfolk - något skumt är på gång, någon med extra starka förmågor verkar få folk att försvinna! Två barn har gått upp i rök, sedan några tonåringar... och sen Tildas bästis Imane!

Samtidigt blir hon oerhört störd av tjejen Natta i skolan - som hon bara inte vill gilla eftersom hon har en känsla av att killen Hakim, som Tilda är smått förtjust i, är fascinerad av henne - för Natta är som ett plåster på Tilda, vill ta kontakt, vara vän.. Vad är hon för skum en, egentligen? Och vad är det för märklig killälva som dyker upp i tid och otid och som inte beter sig som de skygga älvorna brukar göra? Det är mycket som vilar på Tildas axlar just nu, och inte får hon kontakt med mormor i Norrland heller... och hennes egen mamma lever i sin pillervärld... så hon besöker sin dementa farmor mitt i alltihopa för att försöka få klarhet i varför hennes pappa valde att ta livet av sig innan hon ens var född... Ja, det är många förvecklingar som otroligt nog hänger ihop.. inget är som det synes vara!

Riktigt trevlig läsning, av en ovanligare sort. Och språket, tonen, gillar jag mycket!

/Tuija

fredag 25 november 2016

Blodvittring

Omslagsbild
Författare: Staffan Cederborg.
2016, Läskigt, Mystik.

"En magisk berättelse om instinkter, hämnd och svartsjuka" kan man läsa på baksidan... Och dessutom något som författaren Staffan Cederborg tycks ha ramlat över, på riktigt..? Ja, så framställs det, både inledningsvis och i slutet - kan det vara möjligt? Ja, vad vet man... annorlunda och övernaturligt är det i vilket fall, sant eller inte!

Historien bygger på gamla fyrdagböcker som Cederborg har hittat (eller så hittar han på att han har hittat dem?) undangömda i en nedlagd fyr på den lilla ön Östergarnsholm, strax öster om Gotland. Men innehållet i dem är skrivet av en ung tjej i augusti 1979. Medan hon var inlåst i fyren under några dygn! Hon skrev av sig sin semesterhistoria för att inte bli tokig, och det är den vi som läsare får följa sedan, men det visar sig att historien, och händelseutvecklingen, har rötter långt bak i tiden, i en legend från 1600-talet.

Historien är alltså 17-åriga Ninas, och hon och kusinen Rebecka, tillsammans med Ninas mamma, tillbringar semestern i en liten hyrd stuga på östra Gotland. Som barn var de goa vänner, men har som tonåringar vuxit ifrån varandra ordentligt och blivit väldigt olika. Dagarna segar sig fram, men de lär känna Peter och Tommy, gotlänningar som är några år äldre, och tillbringar så småningom en hel del tid med dem. Men i umgängets fotspår uppstår komplikationer. Båda tjejerna blir förtjusta i Peter, vilket krånglar till det en smula mellan den utmanande Rebecka och den lågmäldare Nina. Men det är inte detta som ställer till det, utan de märkliga syner och händelser de råkar ut för. Vita djur i olika skepnader dyker upp inför dem, försöker locka dem till att göra olika saker, och gör dem fullständigt frånvarande i de stunder det inträffar. De är alla påverkade av de mystiska krafterna, men vet inte riktigt vad de ska tro på - om det är inbillning eller inte. Men värre och värre, blodigare och blodigare saker inträffar, och livet blir mer eller mindre till en mardröm. Ungdomarna ställs emot varandra, och katastrofen är till slut bara ett faktum. Och allt slutar med att Nina plötsligt finner sig inlåst i fyren...

En intressant historia, lite lagom obehaglig, och man vet inte vad man ska tro om något. Definitivt något annorlunda för tonåringar som vill ha verklighetsförankrad mystik! I Sverige!

/Tuija

fredag 18 november 2016

Min bror monstret

Omslagsbild
Författare: Mårten Sandén.
2016, Annorlundaskap, Vänskap, Övrigt.

Vilken ovanlig bok Mårten Sandén skrivit! Om ett tragiskt öde och en synnerligen märklig händelseutveckling. Hela tiden medan jag läser har jag en katastrofkänsla i magen, hela tiden väntar jag bara på att det värsta ska hända - som jag inte ens vet vad det är - jag bara känner på mig att "nu spårar det snart ur, det här kan aldrig gå vägen...". I vilken utsträckning det gör det, tänker jag inte avslöja här... den som läser får se!

Ensamme och lite utstötte Benjamin har en bror; stor som ett hus, skräckinjagande i hela sin uppenbarelse, döv - men snäll som ett lamm. Men det vet inte alla. Benjamin tar hand om honom alldeles själv sedan pappan gått upp i rök - fixar mat, lämnar honom varje morgon på stenhuggeriet där han flyttar tung sten, försöker få ihop pengar och ett liv, där varken pengar eller liv finns i någon större utsträckning. Men - ryktet sprider sig till kriminella att "monstret" är Benjamins bror, och eftersom Benjamin är den enda som kan teckna så att brodern förstår, så kontaktas Benjamin, för man vill använda monsterbrodern som en skräckinjagande livvakt. Som egentligen inte behöver göra något mer än att synas ordentligt, för att ge en skräckinjagande effekt på andra kriminella element. Brodern har dessutom autistiska drag och troligen något förståndshandikapp, men - som sagt - det vet ingen, och brodern lyder Benjamins minsta vink.

På detta vis börjar de tjäna ihop pengar, till både mat och annan lyx de vill unna sig, och mitt i allt detta börjar Benjamin träffa flickan Lydia som han lärt känna i stormarknadens kassa. Benjamin börjar nära en dröm om att bara fly ifrån allt, som börjar trassla till sig alltmer - bara ta Lydia och brodern med sig och dra någonstans där inga obehagliga kriminella kan hitta dem. Men hur ska det gå till när gängen och deras ledare har full koll på Benjamin och broderns alla förehavanden?

Det är en ovanligt stram och rakt berättad historia, rätt upp och ned, avskalad på mycket, men ändå  inte. Det är både sorgligt och tragiskt, men hjärtevärmande på andra sätt. En annorlunda typ av spänning där man snabbt bara måste få veta hur allt ska gå!

/Tuija