tisdag 28 mars 2017

Jorden vaknar



OmslagsbildFörfattare: Madeleine Bäck.
Omslagsbild2017, Läskigt, Mystik, Thriller.

Så kom den då äntligen - den andra delen av tre, och en av de obehagligaste, mest mystiska skräckromaner för ungdom man kan tänka sig. Vad jag skrev, och tyckte, om den första delen Vattnet drar kan du läsa om här. Och -  dessvärre - kan jag nog inte säga att den här delen går att läsa fristående. Då förstår man nog inte hälften... Men läs den suggestiva ettan först, som har ett minst lika hårresande omslag som tvåan... och funkar lika bra för skräckintresserade vuxna, som unga..

Här dras vi i alla fall direkt vidare, precis där den första boken slutade. Journalisten Jäder besöker sin halvt sönderslagna kollega Shirin på sjukhuset, efter det katastrofala mötet med sprithandelsligan. Känslige Krister beger sig med Beata till hans farmor Gunhild, gumman med de märkliga kunskaperna kring krafterna som vaknat, som försöker skydda dem med kattöron och kattblod. Tillsammans måste de försöka bekämpa de vidriga krafterna med alla medel som står dem till buds. Men det är en fasans resa de går igenom - hur kan den i praktiken döda Celia plötsligt dyka upp igen, i sin lägenhet, som dryper av fukt, mossa och rötter, som kravlar upp ur badkarsavloppet... rötter som sprider sig med rasande fart, som greppar, tar tag, suger sig fast... Men trots att det ser ut som hon, känns det inte som hon..

Hur ska de få stopp på de ofattbart starka krafter som är lösa, och alla galenskaper och vidrigheter som följer i dess spår - allt detta som tycks ha vaknat till liv och skördar offer efter offer...?

Nä, det här är inget för den äckelmagade eller känsliga... Men ett rasande högt tempo, och vansinnigt spännande är det!

/Tuija


fredag 17 mars 2017

Din syster måste dö

Omslagsbild
Författare: Mats Berggren.
2017, Hederskultur, Kulturkrockar, Kärlek.

Bara titeln är ju talande... Och fast jag vet hur jobbigt det är att läsa om hedersrelaterat våld så låter jag ändå inte bli. För det är så ofattbart. Och ändå händer det. Hela tiden. Och det är bra att det skrivs bra böcker om det. För Mats Berggren har jag alltid gillat, och denna senaste är bara en i raden av intressanta och fängslande böcker han har skrivit.

Boken är egentligen en fristående fortsättning på "Onsdag kväll strax före sju", men fungerar precis lika bra på egna ben. Här bearbetar den somaliska rapparen Abdi sorgen efter en dödad vän - som dödades av en annan vän till dem båda. Han gör det genom att skriva låtar, och när hans låt till minnet av vännen ska filmas, med massa ungdomar som statister - ja, då är Evin där. Evin som redan första skoldagen på gymnasiet känt sig dragen till Abdi. Men Evin kan inte figurera i sådana sammanhang - egentligen inte i några som helst sammanhang annat än dem som förekommer under skoltid. För efter skoltid måste hon raka vägen hem. Inte en minut extra har hon tillgodo för sig själv, som inte hennes kurdiske pappa kan kontrollera.

Först hjälper hennes ett år äldre bror henne att fejka ett schema som ger henne några timmars frist i veckan att spendera förnuftigt på egen hand, typ för läxor, biblioteksbesök etc. Men när han börjar ana att hon kanske gör något förbjudet, olämpligt, börjar han ana oråd. Och katastrofen är ett faktum när videon med Abdi släppts på Youtube, och Evin bara syns alltför väl... Familjen blir rasande. Skammen är så fullständigt total, hon har skämt ut hela släkten, både i Sverige och Kurdistan. För det är helt oacceptabelt att ha en kurdisk dotter som beter sig så horaktigt som familjen bedömer att hon har gjort. Så nu ska hon lämna Sverige och giftas bort med en kusin - vilket hon aldrig kunnat tro.

Istället vänder hon sig till skolans kurator, som hjälper henne till ett skyddat boende - ytterligare en förnedrande skam för familjen. Som försöker locka henne tillbaka. Vad hon inte vet är att pappan har bestämt att storebrodern ska kasta ut henne från balkongen...

Det gör ont att läsa om alla dessa offer för en livsfientlig kultur - bara för flickor och kvinnor, dock - där anseende och andras åsikter väger tyngre än livet på någon som är ens eget kött och blod. Evin är det yttersta offret, vars liv uppenbarligen är umbärligt. Men även brodern Khabat, som är satt att utföra eländet, ska tvingas offra sitt eget liv och karriär för familjens heder. Och hur ska han kunna leva med minnet av sin älskade syster, vars liv han själv tvingats släcka? Hur ska han kunna skapa sig ett framgångsrikt liv om han blir fängslad för detta fasansfulla brott? Men även föräldrarna är ju i en annan mån också offer för en kultur de inte klarar att välja bort. Ja, usch. Och sen finns ju Abdi också, som älskar Evin, och som av bara farten blir den utlösande faktorn på hela tragedin... Det är för många som får offra för mycket.. för vad, kan man undra.


Starkt och läsvärt, i alla fall.


/Tuija

onsdag 8 mars 2017

Ordbrodösen

 Omslagsbild
Författare: Anna Arvidsson.
2016, Annorlundaskap, Deckare, Läskigt, Mystik, Thriller.


En härligt annorlunda debut, riktigt spännande ända in i kaklet! Och historien är precis så otrolig som Alba inser att den är, när hon gång på gång i boken tvingas berätta sin släkts märkliga egenskaper och mysterier.

Alba fyller arton, dagen då det är dags för hennes inträdesprov. I en liten bruksort i Värmland har hon framlevt sitt liv med mormor och morfar, eftersom hennes pappa dog i en olycka innan hon föddes, och hennes mamma dog i en sjukdom när hon var ganska så liten. Under alla dessa år har hon vetat och accepterat att alla kvinnor i släkten är ordbrodöser, alltså kvinnor som inte broderar vanligt handarbete, utan broderar skrivna ord i sinnet på människor vars tankar och handlingar de vill kunna styra. Men nånting uppenbaras under hennes inträdesprov, för hennes kraft verkställs inte. Någonting påverkar kraftfältet, och genom att tjuvlyssna förstår hon att det enda som kan göra det är existensen av en bror. Ordbrodöser föder bara flickor, ser helt enkelt till att bara föda flickor, för att kraften ska kunna fortsätta att användas och verka i släkten. Så - hur kan hon ha en bror?!

Under några hektiska veckor hos släktingen Lo och hennes dotter Klara nystar de i det fullständigt obegripliga mysteriet med en eventuell tvillingbror till Alba, och jakten leder in dem på fullständigt livsfarliga vägar - för någon annan tycks också med ljus och lykta leta efter honom, för att döda honom. Och inget har de att försvara sig med, mer än Lo´s kommandon i skrift som skulle kunna avväpna den som är dem hack i häl. Jakten tar dem till Köpenhamn och Falsterbo, men också Irland - där allting en gång började...

Skickligt upplagt och snyggt skrivet. Och riktigt, riktigt spännande. Rekommenderas varmt!

/Tuija

onsdag 8 februari 2017

Vi är en

 Omslagsbild
Författare: Sarah Crossan.
2016, Annorlundaskap, Kärlek, Sorgligt, Utanförskap, Vänskap.

En synnerligen annorlunda bok! Om ett syskonskap som går utöver det vanliga, där tvillingar är mer än bara tvillingar, mer än varandras spegelbilder - de är också delvis sammanväxta.

Grace berättar om sitt och Tippis liv, som skiljer sig från det mesta. Som nyfödda trodde man inte att de skulle överleva så värst länge, men deras ålder nu vittnar om något annat. De är alltså sammanväxta från midjan och nedåt, har alltså varsin överkropp men bara en underkropp. I alla år har de fått hemundervisning, men nu är tiden inne för något annat - pengarna är nämligen slut. Det är oerhört kostsamt för familjen med alla läkarbesök, psykologsittningar, försäkringar etc, så nu måste de börja high school trots att de kan ana vad det kommer att innebära för dem. De är fullt medvetna om omgivningens ständiga reaktioner på dem, såsom bisarra freak, missfoster mm, och är därmed förberedda på det värsta. Som faktiskt inte blir det värsta. Tvärtom blir de riktigt goda vänner med Yasmeen och Jon, och upplever med dem en period i sitt liv som mer normala än de någonsin fått chansen till. Grace blir till och med en smula kär i Jon, "vad det nu ska tjäna till" - det kan ju aldrig någonsin bli något utav det... Flickorna är starkt medvetna om sin egen dödlighet, vet att deras tid är utmätt - det är bara en tidsfråga innan någon av dem har organ som inte pallar trycket. Men hur ska de hantera det om det händer, när det händer... De kan ju inte leva utan varandra, för de vet ju inget annat. Fysiskt - kanske? Det beror på läkarvetenskapen. Psykiskt? De är ju en del av varandra, på ett sätt ingen annan någonsin kan förstå... Och under tiden jobbar de på att bocka av på sin bucketlist...


Crossan har berättat deras historia på ett oerhört starkt och berörande vis, men också på ett fantastiskt lättläst vis - det är en variant på Sonya Sones diktberättande, där varje mening bär sig själv och mer än så, genom väl avvägda formuleringar och luft. Även om man läser med en annan eftertänksamhet och betoning när det är skrivet på detta sätt, är det ändå en oerhört snabbläst historia även om bokens tjocklek lurar en att tro något annat. Mycket läs- och tänkvärt, en ovanlig berättelse om annorlundaskap och förhållningssätt.

/Tuija

måndag 30 januari 2017

Stanna

 Omslagsbild
Författare: Flora Wiström.
2016, Kärlek, Sjuka föräldrar, Vänskap.

En fin liten berättelse om den stora kärleken, om den hållbara vänskapen, och om det stora svåra att orka stötta när man själv håller på att gå sönder.

Första gånger Ester ser Eli är när han kommer in på antikvariatet hon jobbar på. Det bränner till i hjärtat, och efter att då och då under våren stöta på varandra igen är de till slut ett par. Men det visar sig att Elis mamma är den härliga kvinnan som - också - ofta besöker antikvariatet, och får massor av boktips av Ester. Det är härligt att kombinera kärleken till Eli med att lära känna hans föräldrar bättre, men tillvaron skakas i sina grundvalar när Elis mamma Lotta blir sjuk. Mitt framför ögonen på dem bryts Lotta sakta ned, hon har fått ALS, en gräslig muskelförtviningsjukdom som gör att hon snabbt blir svagare och inte klarar sig själv. Ester erbjuder sig att hjälpa till, men hon reder inte ut det som hon trodde skulle vara ett enkelt erbjudande från hjärtat. Lotta blir bara allt sämre, familjen griper efter alla tänkbara halmstrån, alla mår dåligt.

Till slut känner Ester att hon inte vet om hon fixar detta, att alltid finnas till hands och stötta Elis i hans sorg och bedrövelse. Trots att hon själv mår jättedåligt över Lottas situation känner hon att hon nånstans också måste andas lite frisk luft för att orka. Men hur ska man kunna förklara det för någon som står inför sitt livs värsta situation - att fast man inte ens har blodsband så orkar man inte, inte hela tiden - att allas dåligmående fräter och bryter ned även den som borde kunna orka. Kanske är inte Esters sätt att hantera alla hemska känslor det bästa sättet, men vad ska hon göra?

Finstämt och ärligt skildrad om allt det svåra när en matta dras undan under fötterna på en. Det finns ju dessvärre inga rätt eller fel - var och en måste finna sin egen väg - men boken stämmer onekligen till eftertanke. Livet är sannerligen aldrig lätt att leva, varken för ung eller gammal.

/Tuija

fredag 20 januari 2017

Den tusende följaren

Författare: Jenny Milewski.
2016, Deckare, Thriller, Vänskap.

En smula hårresande jakt på en id-kapare och stalker... eller vad man nu ska kalla det...

Ja, en hisnande mardrömslik situation är det iallafall som vloggerskan Stella Star hamnar i, efter att plötsligt en dag upptäcka att en av hennes följare utger sig för att vara henne. Och inte nog med det - hon ser ut ungefär som hon, hennes rum där allt spelas in ser identiskt likt ut - men hon utger sig för att visa en annan sida av sig själv, på en ny kanal, där hon kallar sig Nova Star istället. Detta ger Stella kalla kårar, men det är ingenting emot hur det känns när Nova Star utger sig för att vara Stella på en dejtingsajt, och folk påstår sig ha pratat med henne i timtal - för att inte tala om när hennes mobil blir nedlusad med dickpics och hon blir hatobjekt nummer ett både i sociala medier och på gymnasiet där hon går. Allting håller på att urarta totalt, polisen kan inte göra särskilt mycket...

...men då blir hon vän med en grannpojke från barndomen som hon aldrig pratar med annars - en lite udda spelnörd som visar sig kunna både spåra och hacka en del. Tillsammans lyckas de spåra upp de märkligaste kopplingar till byn som hennes mamma en gång lämnade som ung...

Ja, det är ingen lustig historia det här, igenkänningsfaktorn är säkert hög för en och annan som själv blivit utsatt för näthat oavsett på vilken nivå. Maktlösheten i situationen, den omotiverat höga hatfaktorn när drevet går igång.. Det är overkligt och måste vara oerhört obehagligt att vara så utsatt. Sen kan jag inte låta bli att fundera över vad denna generation - som tycks så beroende av att alltid vara uppkopplade, alltid finnas där, alltid synas för annars finns man inte - slösar bort sitt liv på. Det gör mig både ledsen och beklämd att konstatera hur mycket meningslöst som människor lägger så ofantligt mycket av sin tid på - jag kan inte förstå hur det kan vara så viktigt att bli socialt e-bekräftad varje dag. Istället för att bara leva. Och uppleva. Och strunta i om man blir bekräftad eller inte. Hur blev detta så viktigt? När alla vet att det bara är yta alltihop, iallafall? Kanske är det vårt sätt att strutsa oss igenom ett liv som vi har gjort för jobbigt att leva?

I vilket fall - en tänkvärd paketering av ett nutida, nog så obehagligt, fenomen.

/Tuija
                                                                                                                        

onsdag 11 januari 2017

Ingenting och allting

Författare: Nicola Yoon.
2016, Humor, Kärlek, Sorgligt.

Vilken munsbit! Vilken mumsbit 😉! Mycket känns bekant, som om jag redan läst liknande historier förr - och ja, visst är det väldigt mycket Förr eller senare exploderar jag, och den typen av böcker över den. Men ändå inte! Varför faller vi, och har genom tiderna gjort, så lätt för berättelser om den omöjliga kärleken, den som är förbjuden eller som har alla odds emot sig... är det den obotliga romantikern i oss som älskar "feel-good/feel-bad/feel-sad"-kombon ihoppaketerad? Jag vet inte, men det är svårt att inte tycka om Maddy och Olly, - dels för att deras kärlek är så speciell, för att bådas livsvillkor är så väldigt speciella, men så också deras öde...

Maddy lever med en extremt ovanlig immunsjukdom - hon är allergisk mot världen, bokstavligen, och genomlever sina dagar instängd i sitt hem, Hon har lärt sig att vara nöjd med det, hon suktar alltså inte efter något hon inte kan få, som hon dessutom inte vet någonting om, rent konkret. Hon har levt så, innanför luftslussen, sedan hon var liten bebis, och har skötts om av en älskad sköterska plus mamman som är läkare. Hon bedriver sina studier online, får någon enstaka gång besök av någon lärare, men det är extremt ovanligt att någon annan än mamman och sköterskan släpps in, för de måste genomgå noggranna hälsokontroller först.

Men så... flyttar en ny familj in i grannhuset. Genom fönstret betraktar hon parkourskicklige Olly och lär i smyg känna honom, först via fönsterkommunikation, men sedan via mail och chatt. Och det är genom chatten - och roliga bilder - som vi får ta del av deras härliga humor och livsintällningar. Och deras spirande känslor för varandra. Detta är något helt unikt för Maddy, även om hon läst tusentals böcker om hjärta och smärta, men att det kunde vara så här... Hon vill verkligen så gärna träffa Olly, men är det värt risken att dö... för att få röra vid honom? Men hur ska hon å andra sidan kunna fortsätta leva som hon gör - för vad är livet värt om man inte lever på riktigt? Hur ska livet någonsin kunna gå tillbaka till hur det var, hur ska hon någonsin kunna leva med mindre? Kärleken har här ett högt pris, för många - den är hemsk, och att förlora den är ännu värre. Men den är också så vacker, så vacker...

En underbar bok att slukläsa - mycket luft, bilder och chatt, man läser den verkligen i ett nafs! Och älskar den!

/Tuija





söndag 1 januari 2017

Bara tre ord

Författare:Becky Albertally.
Omslagsbild 
2016, Homo, Kärlek, Vänskap.

En väldigt söt liten historia om det svåra med att komma ut, att våga säga de där tre orden "jag är gay". Både inför sig själv, sin familj, men också sina vänner - både de närmaste och alla de andra därute som säkert har tankar och åsikter som kan se väldigt olika ut. Men det där till synes enkla är onekligen mycket svårare än det låter, det är ett stort och oåterkalleligt steg att ta. Som man inte kan ta förrän man själv är redo - och ingen kan göra det åt en. Men just det där utsätts Simon för på ett riktigt obehagligt vis, trots att hela berättelsen är en riktig go feelgood-historia egentligen.

Simon är 16 år, och för en underbar dialog på mailen, med en underbar person som kallar sig Blue. Men han vet inte vem det egentligen är. Jo, att den här fantastiskt åtråvärda personen går på hans skola, det vet han, men ingenting mer. Det kan vara precis vem som helst. Det finns en och annan som han gissar, kanske t o m önskar, att det vore, men hur ska han veta, när Blue inte själv vill ge sig till känna. Varken att han är bög (inför andra), eller vill ge sig till känna inför Simon om vem han är. Tänk om allt det fina, förtroliga blir förstört när de vet vilka de är i verkliga livet? Simon är också nöjd med att hålla allt anonymt, men nyfikenheten bara växer och växer.. han bara måste få veta snart!

Men allt fint raseras när en knas på skolan får se hans mailväxling, fotar den och hotar blottlägga allt inför skolan om inte Simon fixar en av sina närmaste vänner -  Abby - åt honom.. eller åtminstone försöker lägga goda ord för honom. Ett hopplöst uppdrag, och dessutom utpressning. Som verkligen tar en ände med förskräckelse.

Men det mesta har en lösning, dock inte såsom Simon tänkt sig kanske, frågan är bara om det finns någon lösning för honom och Blue. För vem är han?  Både jag och Simon undrar och gissar och anar, många gånger om, men det är inte alltid som man tror.

Riktigt fin feelgood om ung kärlek och unga känslor, vänskap och ovänskap, och - förstås - stora, svåra beslut...

/Tuija

torsdag 22 december 2016

Sedan du försvann

Omslagsbild
Författare: Morgan Matson.
2016, Försvinnanden, Kärlek, Vänskap.

En riktigt trevlig feelgoodbok att mysa i soffan med, även om jag hade hoppats på mycket mer än så. Matsons förra bok (översatt till svenska); Fyra dagar, fyra nätter var en helt underbar historia, en roadtrip genom sorg och rädslor med ett ovanligt trovärdigt och naturligt slut. Därför hade jag - förstås - höga förväntningar på denna, som den inte riktigt levde upp till. Trots det är det en fin och välskriven berättelse om ovanliga vänskaper, men det känns som att jag redan läst den, flera gånger om, fast av andra författare. Det är alltså ingen nydanande historia, och det känns som att det nästan lika gärna kunde varit Sarah Dessen eller någon annan av de produktiva feelgoodförfattarna som skrivit den. Nåväl...


Det är i alla fall Emily som berättar, Emily som lever i en härlig vänskapsbubbla med Sloane, trots att hon egentligen lever i skuggan av Sloane. Fast det ser hon inte själv. Så en dag i början på sommarlovet har Sloane plötsligt gått upp i rök. Hon och hennes föräldrar är bara borta, ingen svarar när hon ringer, och efter två veckor har oron gått över i både sorg och bedrövelse. Hon fattar ingenting! Men två veckor senare får hon i alla fall ett livstecken - ett brev med posten som bara innehåller en lista. En lista på saker hon måste göra. Varför, kan man ju undra. För att det säkert ger henne ledtrådar till att hitta Sloane igen, tänker Emily. Som läsare ser jag på en sekund att det handlar om något helt annat; en insikt från den försvunna Sloane om att Emily måste våga göra saker på egen hand också, inte bara i skuggan av, och därmed stöttad, av Sloanes närvaro. Det är en lista på 13 saker som Emily måste våga göra, saker hon aldrig någonsin skulle komma på idén om att ens fundera över, saker som kommer att stärka hennes självförtroende på ett bra och viktigt sätt när hon väl genomfört dem. Hon måste bara tvinga sig lite först...

Och det blir ett litet äventyr av Emilys sommar, ett ganska oväntat sådant för hennes del - för ingenting blev ju som planerat. Och som grädde på moset blir hon riktigt go vän med den supersmarta, snygga Frank Porter, som otippat nog blir den som kommer att hjälpa henne att genomföra listans olika uppdrag. Och som hon dessvärre blir förtjust i, mer än som bara vän - trots att han redan har världens stabilaste förhållande i sitt liv. Förutsägbart? Ja, lite väl mycket..


Sloanes försvinnande är dessutom inte speciellt trovärdigt, liksom det lite märkliga liv Emilys konstnärliga familj lever... men, men... det är ändå lite sött och lättsmält läsgodis som slinker ned i rasande fart, för det är bra karaktärer, och väl skildrade - man kan inte låta bli att tycka om dem allihopa.

/Tuija

fredag 9 december 2016

En väktares bekännelser

Omslagsbild
Författare: Elin Säfström.
2016, Fantasy, Humor, Mystik.

Intressant och annorlunda! Enligt baksidan en modern fantasy uppblandad med nordisk folktro - full av trolldom och mystiska väsen. Och precis så är det! Dessutom mitt i Stockholm!

Tilda är berättaren, som med en skön humoristisk ton försöker få läsaren att förstå allt det sanslösa hon är satt att lösa. Eller nej, egentligen inte lösa, för hennes mormor som gett henne uppdraget att vara hennes stand-in medan hon själv åkt till Norrland för att lösa en massa rådarproblem som uppstått, trodde nog inte att Tilda skulle behöva lösa någonting. Utan egentligen bara fortsätta att vara väktare, och därmed hålla Stockholms sagoväsen under tukt och förmaning och inte hitta på jäkelskap, som t ex att visa sig för människor. För väktare är de, Tilda och hennes mormor - de ser, kommunicerar med, och håller ordning på alla tomtar och troll, jordvättar och älvor och allt annat oknytt som lever sina liv parallellt med oss människor, mitt ibland oss. Fastän vi inte kan se dem. Häxor och svart trolldom vill de helst inte veta av, men nu när Tilda är ensam på täppan börjar förstås ett rykte gå bland olika rådarfolk - något skumt är på gång, någon med extra starka förmågor verkar få folk att försvinna! Två barn har gått upp i rök, sedan några tonåringar... och sen Tildas bästis Imane!

Samtidigt blir hon oerhört störd av tjejen Natta i skolan - som hon bara inte vill gilla eftersom hon har en känsla av att killen Hakim, som Tilda är smått förtjust i, är fascinerad av henne - för Natta är som ett plåster på Tilda, vill ta kontakt, vara vän.. Vad är hon för skum en, egentligen? Och vad är det för märklig killälva som dyker upp i tid och otid och som inte beter sig som de skygga älvorna brukar göra? Det är mycket som vilar på Tildas axlar just nu, och inte får hon kontakt med mormor i Norrland heller... och hennes egen mamma lever i sin pillervärld... så hon besöker sin dementa farmor mitt i alltihopa för att försöka få klarhet i varför hennes pappa valde att ta livet av sig innan hon ens var född... Ja, det är många förvecklingar som otroligt nog hänger ihop.. inget är som det synes vara!

Riktigt trevlig läsning, av en ovanligare sort. Och språket, tonen, gillar jag mycket!

/Tuija

fredag 25 november 2016

Blodvittring

Omslagsbild
Författare: Staffan Cederborg.
2016, Läskigt, Mystik.

"En magisk berättelse om instinkter, hämnd och svartsjuka" kan man läsa på baksidan... Och dessutom något som författaren Staffan Cederborg tycks ha ramlat över, på riktigt..? Ja, så framställs det, både inledningsvis och i slutet - kan det vara möjligt? Ja, vad vet man... annorlunda och övernaturligt är det i vilket fall, sant eller inte!

Historien bygger på gamla fyrdagböcker som Cederborg har hittat (eller så hittar han på att han har hittat dem?) undangömda i en nedlagd fyr på den lilla ön Östergarnsholm, strax öster om Gotland. Men innehållet i dem är skrivet av en ung tjej i augusti 1979. Medan hon var inlåst i fyren under några dygn! Hon skrev av sig sin semesterhistoria för att inte bli tokig, och det är den vi som läsare får följa sedan, men det visar sig att historien, och händelseutvecklingen, har rötter långt bak i tiden, i en legend från 1600-talet.

Historien är alltså 17-åriga Ninas, och hon och kusinen Rebecka, tillsammans med Ninas mamma, tillbringar semestern i en liten hyrd stuga på östra Gotland. Som barn var de goa vänner, men har som tonåringar vuxit ifrån varandra ordentligt och blivit väldigt olika. Dagarna segar sig fram, men de lär känna Peter och Tommy, gotlänningar som är några år äldre, och tillbringar så småningom en hel del tid med dem. Men i umgängets fotspår uppstår komplikationer. Båda tjejerna blir förtjusta i Peter, vilket krånglar till det en smula mellan den utmanande Rebecka och den lågmäldare Nina. Men det är inte detta som ställer till det, utan de märkliga syner och händelser de råkar ut för. Vita djur i olika skepnader dyker upp inför dem, försöker locka dem till att göra olika saker, och gör dem fullständigt frånvarande i de stunder det inträffar. De är alla påverkade av de mystiska krafterna, men vet inte riktigt vad de ska tro på - om det är inbillning eller inte. Men värre och värre, blodigare och blodigare saker inträffar, och livet blir mer eller mindre till en mardröm. Ungdomarna ställs emot varandra, och katastrofen är till slut bara ett faktum. Och allt slutar med att Nina plötsligt finner sig inlåst i fyren...

En intressant historia, lite lagom obehaglig, och man vet inte vad man ska tro om något. Definitivt något annorlunda för tonåringar som vill ha verklighetsförankrad mystik! I Sverige!

/Tuija

fredag 18 november 2016

Min bror monstret

Omslagsbild
Författare: Mårten Sandén.
2016, Annorlundaskap, Vänskap, Övrigt.

Vilken ovanlig bok Mårten Sandén skrivit! Om ett tragiskt öde och en synnerligen märklig händelseutveckling. Hela tiden medan jag läser har jag en katastrofkänsla i magen, hela tiden väntar jag bara på att det värsta ska hända - som jag inte ens vet vad det är - jag bara känner på mig att "nu spårar det snart ur, det här kan aldrig gå vägen...". I vilken utsträckning det gör det, tänker jag inte avslöja här... den som läser får se!

Ensamme och lite utstötte Benjamin har en bror; stor som ett hus, skräckinjagande i hela sin uppenbarelse, döv - men snäll som ett lamm. Men det vet inte alla. Benjamin tar hand om honom alldeles själv sedan pappan gått upp i rök - fixar mat, lämnar honom varje morgon på stenhuggeriet där han flyttar tung sten, försöker få ihop pengar och ett liv, där varken pengar eller liv finns i någon större utsträckning. Men - ryktet sprider sig till kriminella att "monstret" är Benjamins bror, och eftersom Benjamin är den enda som kan teckna så att brodern förstår, så kontaktas Benjamin, för man vill använda monsterbrodern som en skräckinjagande livvakt. Som egentligen inte behöver göra något mer än att synas ordentligt, för att ge en skräckinjagande effekt på andra kriminella element. Brodern har dessutom autistiska drag och troligen något förståndshandikapp, men - som sagt - det vet ingen, och brodern lyder Benjamins minsta vink.

På detta vis börjar de tjäna ihop pengar, till både mat och annan lyx de vill unna sig, och mitt i allt detta börjar Benjamin träffa flickan Lydia som han lärt känna i stormarknadens kassa. Benjamin börjar nära en dröm om att bara fly ifrån allt, som börjar trassla till sig alltmer - bara ta Lydia och brodern med sig och dra någonstans där inga obehagliga kriminella kan hitta dem. Men hur ska det gå till när gängen och deras ledare har full koll på Benjamin och broderns alla förehavanden?

Det är en ovanligt stram och rakt berättad historia, rätt upp och ned, avskalad på mycket, men ändå  inte. Det är både sorgligt och tragiskt, men hjärtevärmande på andra sätt. En annorlunda typ av spänning där man snabbt bara måste få veta hur allt ska gå!

/Tuija

lördag 12 november 2016

Olyckornas tid


Omslagsbild

Författare: Moïra Fowley-Doyle.
2016, Försvinnanden, Kärlek, Mystik, Vänskap.

Magisk realism med övernaturliga inslag, om en familj full av överraskningar och hemligheter. Det handlar om systrarna Cara och Alice, deras f.d. styvbror Sam - och även allas deras goda vän Bea.

Varje år i oktober drabbas familjen av olyckor - skador, skärsår, brutna armar och ben - och hela tiden är de en hårsmån från värre saker. Men ingen frågar sig riktigt varför, månaden har blivit ett naturligt inslag i livet då deras mamma försöker överbeskydda dem på alla vis, för säkerhets skull. Men när Cara plötsligt upptäcker en annan märklig sak, nämligen att flickan Elsie i skolan skymtar på vartenda ett av hennes foton, och börjar ifrågasätta detta varför - och hur det ens är möjligt - då finns Elsie ingenstans att uppbringa.  Folk verkar inte riktigt ens veta vem hon är, så osynlig och obetydlig är hon. Sökandet efter Elsie leder dem till ett otroligt mäktigt gammalt kråkslott, där de bestämmer sig för att hålla sin Halloweenmaskerad. Och festen blir kulmen på en rad obehagliga händelser, varefter alla de frågor som väckts kring alla obegripligheter och mystiska drömmar och syner äntligen får sina svar. Håll ut under läsningens gång - det betalar sig bra!

Skimrande vackert och gåtfullt, men också djup, mänsklig tragik. När massor av mörka, förträngda minnen, som döljer en annan sida av verkligheten än den man orkar kännas vid - det kanske är då som sådan här magi uppstår? Absolut läsvärt, trots viss rörighet ibland kring gränsen mellan dröm och verklighet.

/Tuija










.    

fredag 4 november 2016

Ormbunkslandet

Omslagsbild

Författare: Elin Bengtsson.
2016, Homo, Kärlek, Vänskap.

En utav årets nomineringar till Augustpriset, i barn- och ungdomsklassen - ett mycket modigt val, måste jag säga! En strålande och stark bok, med en alldeles egen lyskraft, om incest mellan syskon - ett tabubelagt ämne som det nästan aldrig pratas om, än mindre skrivs om. Katarina von Bredow gjorde det (1991!), i den starka och oerhört mycket lästa "Syskonkärlek" (som Elin Bengtsson faktiskt refererar till - huvudkaraktären Margit har läst den, men konstaterar att de åtminstone hade olika pappor..). Men få vågar beröra detta... och - i ärlighetens namn kan det ju inte vara ett jättevanligt fenomen att två syskon har så starka känslor för varandra att de inleder en sexuell relation. Men likväl förekommer det, och att döma av intresset för Bredows bok så är det fascinerande att läsa om. Augustnomineringen motiverades såhär: "Margit och Mika är ett. Intimt sammansvetsade, älskande. Men de är också syskon, och medvetna om att deras kärlek inte är accepterad. Så Mika bryter upp, och övergiven reser Margit till Malmö, möter nya människor och engagerar sig politiskt. Men Mika finns kvar närmast hjärtat. Elin Bengtssons ungdomsroman handlar om det kanske allra mest förbjudna: incest. Med ett poetiskt och symbolmättat språk vidgar och utmanar hon synen på sexualitet och vilken kärlek som får och inte får finnas."

Jag kan bara instämma. Det förbjudna, som många betraktar som onormala, sjuka, äckliga är bevisligen kittlande. Men ingenting kunde vara naturligare för Margit och Mika. Men deras dilemma ställs på sin spets när Mika, efter alla år av spott och spe i skolan där alla misstänkt detta (förmodligen även föräldrarna, anar man), utan att förbereda Margit bestämmer sig för att söka sig till lumpen efter gymnasiet. Margits värld rasar, hon flyr tillvaron innan hon ens hunnit ta studenten, köper en enkel biljett till Malmö - och blir kvar där. Genom sitt vacuum lyckas hon ändå skaffa sig  nya vänner, och som de politiska aktivister de är, och Margit blir, demonstrerar de, ockuperar hus etc. Och i en av tjejerna blir Margit faktiskt kär. Så det finns hopp om livet. Men såret efter Mika kommer ändå aldrig att läka. Han är hennes andra halva, hur långt ifrån varandra de än kommer att leva.


Det är så lätt att känna med Margit i alla hennes val och kval. Men även Mikas. Det här är lågmäld dramatik på hög nivå, välskrivet och äkta, och rekommenderas varmt!


/Tuija

fredag 28 oktober 2016

Fotbollshoran

Omslagsbild
Författare: Mikael Thörnqvist.
2015, Hederskultur, Kulturkrockar, Sport, Vänskap.

Det starkaste och obehagligaste jag läst på länge! Så synd att förlaget valt ett så torftigt och intetsägande omslag bara... det förlorar boken många läsare på, gissar jag.
Men här bakar Thörnqvist in en synnerligen autentisk hedersproblematik i det som han kan bäst - fotboll.

För fotboll är Yasmines liv. Hon verkligen, verkligen älskar fotboll, mer än något annat. Och något annat liv kan man i och för sig knappt säga att hon har - eller skulle haft, för den delen, om hon nu inte upptäckt sin talang - för det sätter hennes föräldrar effektivt stopp för. Hon är stenhårt, och då menar jag verkligen stenhårt, hållen hemifrån - hon pluggar dag och natt, hon skyndar hem från skolan för matlagning och disk, och ändå hinner hon med hård fotbollsträning många dagar i veckan. Till hennes föräldrar stora irritation. Något annat, mer "vanligt" tonårsliv tillåter de inte - det finns inte på kartan att hon skulle kunna gå någon annanstans än hem efter skolan, eller få lov att göra något annat än det de bestämt - så de ytterst få tillfällen hon ändå unnar sig egen, "normal" tonårstid, det gör hon under lögner och i smyg. Trots att hennes yngre bröder sätts att spionera på henne.

Efter tusen om och men får hon till slut ändå lov att följa med på en fotbollscup till Stockholm, med övernattning. Naturligtvis lär hon känna en jättefin fotbollskille där - men vad har de för framtid? När hon samtidigt alltmer börjar ana att det ligger något i kuratorns varningar: hon borde försöka låta bli att följa med familjen på sommarsemester till hemlandet - vem vet vad det kan sluta med? Men hur ska hon INTE kunna åka med? Det alternativet existerar ju verkligen inte...

Thörnqvist är en modig man, han uttrycker i klartext det som många tänker, men inte vågar säga högt. Det är inte helt okontroversiellt att formulera Yasmines tankar som han gör, och här kommer jag att hemfalla åt något jag sällan gör - citera ur text. Men det är så knivskarpa ord, som gör sig bäst i sitt sammanhang, eller vad sägs t ex om Yasmines tanke kring att behöva gifta sig med sin kusin Ben: "Och så småningom skaffa inavlade efterblivna barn." (s 33). För kusingifte är ju inte lagligt i Sverige, inte i många andra västerländska länder över huvud taget, tror jag - av just ovanstående skäl. Vi tillåter ju inte ens blodsnära avel hos djur, pga risken för en sämre rustad avkomma.  Är det kanske t o m därför männens beteende är både primitivt och maktfullkomligt, när de inte har intellektet att inse långsiktiga konsekvenser av sitt handlande? Såvitt jag vet andas man inte ens problematiken i hederskulturer, och många känner inte ens till den. I mångt och mycket är detta ett stenålderstänk, det vet ju varje historiker. Men hur ska det kunna förändras när männen, med makten, inte vill släppa den ifrån sig?

Ett annat exempel är när pappans hat tar sig många olika uttryck, och förutom det fysiska våldet behöver hon stå ut med att t ex bli kallad för "din smutsiga lilla hora". Det förefaller oändligt mycket viktigare vad eventuella grannar, släkt och vänner tänker om Yasmine - hur hon skämt ut honom - än vad hans egen dotter tänker om honom. När har omgivningens åsikter blivit viktigare än blodsbandens? För en svensk ter sig detta så oändligt främmande, så - integration i all ära - hur ska det kunna uppnås när dessa avgrundsdjupa klyftor kulturerna emellan samtidigt finns där? En sådan här människosyn gör mig mörkrädd - hur ska man kunna skapa djupa och viktiga familjeband när flickor och kvinnor i liknande familjer behandlas som slavar och respekteras därefter? Avslutningsvis får Yasmine ordet: "Men aldrig att jag kommer att bli som de vill. En tyst liten slav som arbetar och föder barn och passar upp. Som gör precis som hennes man säger åt henne att göra. Som plågar sina döttrar som min mamma gör. Jag dör hellre. På allvar." (s 308).

Det är som sagt viktig och obehaglig läsning, och tackochlov så har inte alla flickor från hederskulturer det lika illa ställt i vardagen som Yasmine. Men hon är en röst för många, gissar jag, och jag kan inte låta bli att undra varifrån Mikael Thörnqvist fått sin inspiration. Varken för- eller efterord skvallrar om förebilder, men det känns för äkta och väl insatt för att vara taget ur luften. Däremot hade boken vunnit på bättre korrekturläsning, och - framför allt - en nedbantning av omfånget. Alldeles för mycket är upprepning, eftersom all händelseutveckling först berättas av en utomstående betraktare, och därefter, en gång till, i bloggform av Yasmine själv. Det tillför alldeles för lite för att tjäna något syfte, så en uppstramning och annat omslag hade kunnat göra underverk för en nog så viktig bok. För vem? För oss som inte vet vad som pågår innanför vissa väggar? Som stöd för den som känner igen sig? Säkert - men det är samtidigt jobbig läsning. För vem som...

/Tuija







fredag 21 oktober 2016

Fjärilar på min hud

Omslagsbild

Författare: Rebecka Kvist.
2016, Homo, Vänskap, Övrigt.

En vacker och poetisk debut, som lovar gott! Här finns många ingredienser - frånvarande föräldrar, vuxenväxande, saknad, lesbisk kärlek... men framför allt en viktig vänskap.


Liv i Växjö har lämnat gymnasiet bakom sig, och trots att livet egentligen borde börjat nu, har hon fortsatt på samma sätt - bytt ut proven mot tentor, lektionerna mot föreläsningar, bor kvar hemma hos mamma... tills hon plötsligt fått nog och bara slutar på högskolan, utan att berätta för någon. Hon känner att något måste hända. Men vad? I sitt tomrum för hon dialoger i badrumsspegeln med sitt alter ego. Håller hon på att bli knäpp av att inte våga ta tag i livet?

Men så upptäcker hon Lina, på balkongen i huset mittemot. Och springer sen på henne i Göteborg! Det måste betyda något... De är olika, men ändå så lika. Och båda har blivit lämnade av sina pappor. Lina, innan hon ens var född (men som vuxit upp med en plastpappa - som ändå inte haft tid för henne) och Liv, när hon var en liten flicka. Lämnad, och utan ett ord sedan dess. Tills han plötsligt en dag, nu, ringer igen. Och igen. Och Lina rasar ned i ett svart hål av ursinne, saknad, ett kaos av känslor. Men hon säger inget till någon om samtalen. För de finns inte, för henne. Eftersom han aldrig funnits, för henne.

Under tiden utvecklas vänskapen till Lina till något mycket speciellt. Medan hon tröstar Lina efter misslyckade förhållanden upptäcker hon.. svartsjuka? Medan hon studerar den tatuerade fjärilen på Linas hud känner hon hur det fladdrar av fjärilar under hennes egen. Vad är det som egentligen händer?

Och vad är det egentligen som händer, när den slutgiltiga bomben briserar i båda deras liv? Surprise, surprise! Mycket oväntad vändning i slutet, som inte gick att ana. Stort plus för det. Dock dåligt korrekturläst, boken hade vunnit på mer språklig korrekthet och mer lättläst layout. Men innehållet var desto bättre!


/Tuija






fredag 14 oktober 2016

Skuggsommar

Omslagsbild
Författare: Mia Öström.
2015, Mystik, Utanförskap.

En riktigt skugglik, skum historia, som utspelar sig långt ute i Stockholms skärgård, en riktigt, riktigt het sommar. Det är trettonåriga Rakel som berättar, och hennes historia är av det mystiska slaget - som läsare vet jag inte vad som egentligen har hänt, och inte, när sista sidan är ihopslagen. Men det är välskrivet och suggestivt, och jag fångas av den mystiska stämningen som genomsyrar varje sida.

Rakel har fått följa med sin kusin Ellika och hennes båda föräldrar till deras ö långt ute i havsbandet, en evighet från civilisationen. Men Ellika vill inte kännas vid henne, vill inte kännas vid sina föräldrar heller, för den delen, och Rakel känner sig om möjligt ännu ensammare därute, än hemma hos sin depressiva mamma i lägenheten. Hon lever som en skugga, flyktig och undfallande, och håller sig för sig själv, liksom den övriga familjen också tycks göra. Stämningen är ansträngd och konstlad, men det orkar hon inte bry sig om - hon håller sig undan, och håller sig för sig själv. Men nere vid stranden finns ett gammalt hopptorn, och där träffar hon en dag de rödhåriga tvillingarna, som innesluter henne i sin gemenskap - under förutsättning att hon klarar vissa "inträdesprov" som ställer hennes vanliga rättsuppfattning helt på ända. Som motprestation ska de lära henne att dyka - hon som aldrig vågat någonting, någonstans. Och hon går "all in". Problemet är bara att Ellika också fått syn på tvillingarna och försöker sätta alla möjliga käppar i hjulet, medan sommaren förflyter under hetta och bad, och utan att Rakel egentligen får veta så värst mycket mer om tvillingarna. De bara försvinner blixtsnabbt var gång de måste hem, och när Rakel och Ellika en dag försöker hitta deras farmors hus ställs allt på ända. Medan skuggorna bara växer på den vackra sommarön...

Intressant och annorlunda, författarens första roman för unga.

/Tuija

onsdag 5 oktober 2016

Jag lever, tror jag

Omslagsbild
Författare: Christine Lundgren.
2016, Sorgligt, Övrigt.

Vilken bra debut! Om någonting riktigt jobbigt... och kanske just därför! För det är inte lätt att skriva så inkännande om något av det jobbigaste som finns, för det är oftast då som orden inte räcker till. Och här handlar det om att förlora någon som betyder riktigt mycket för en. När sorgen och saknaden är som ett svart hål, när varken nuet eller framtiden riktigt finns, när ångesten kramar det sista ur dig vid avgrundens rand. För det är precis där Kim hamnar efter att hennes bästis Moa plötsligt dör.

Ingen vet riktigt vad som hände - alltså varför Moa en sen kväll, onykter, satte sig vid ratten och sen körde in i ett träd. Var det självmord? Frågan har inget svar, alla säger att "nej, inte Moa, det är omöjligt" men frågan gnager inombords ändå. Kim måste få veta, men hur. Hon letar halvt ihjäl sig efter Moas superhemliga dagbok - för där måste alla svaren finnas... vad som hände sista tiden innan, vad som egentligen hände samma kväll, hur Moa egentligen mådde... Men borde inte Kim märkt något, om det var så..?

Under de 217 dagar vi får följa henne, efter att bilolyckan ägde rum, får vi lära känna både henne och Moa, och vi får följa hennes nattliga äventyr på kyrkogården tillsammans med den äldre Stig som sörjer sin hustru. Det är lite grann hennes oförmåga att prata om sorgen med någon annan än Stig, som gör att sorgen tar ett strupgrepp på henne - hon förmår inte riktigt knyta an till Moas bror Erik, som hon kanskekanske blir lite osunt förtjust i, men hon lär i alla fall känna idioten Johan, från skolan, när hon efter studenten blivit förpassad till hålan där hennes pappa bor. Johan, som faktiskt blir en riktigt bra vän, mot alla odds, trots att han alltid byter samtalsämne så fort hon nämner Moa. När och hur ska hon egentligen kunna gå vidare, och hur ska hon kunna prata om Moa när ingen vill förstå hur svårt det är... allting. Och vad var det egentligen som hände den där hemska kvällen när livet vände?

Äkta och nära, den här tyckte jag mycket om!

/Tuija

tisdag 13 september 2016

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med

Omslagsbild

Författare: Johanna Nilsson.
2016, Försvinnanden, Mobbing, Självmord, Utanförskap.

Johanna Nilsson upplever jag som en ganska ojämn författare - hennes "Janis den magnifika" var fantastisk jämfört med mycket annat, mer intetsägande som hon skrivit. Vad jag egentligen tycker om denna är svårt att säga - egentligen bra, men helhetsbedömningen dras ned av att mycket inte känns riktigt trovärdigt. Men...

..den handlar i alla fall mest om Emil och Karim. De är två killar, som var för sig, helt oberoende av varandra har fått samma mail, vilket ytterligare fem personer fått, från en Ikaros, som berättar att hen ämnar ta livet av sig om hundra dagar. Nedräkningen har börjat, och det ska gå ganska spektakulärt till. Både Emil och Karim reagerar starkt på mailet, vilket inte alla de andra gör - inte på samma sätt. Emils starka reaktion beror på att ett fosterbarn, som bodde hemma hon dem en gång, lyckades med just detta - vilket gör att det bara inte får hända en gång till. Han måste hitta Ikaros innan det är för sent, så att han kan stoppa händelseutvecklingen. Karim blir även han helt besatt av att hitta Ikaros, däremot med föresatsen att haka på - Ikaros ska inte behöva avsluta sitt liv ensam - tillsammans ska de flyga, så att Karim också får ett slut på det liv han emellanåt tycker är för jobbigt att leva.


I jakten på Ikaros träffas hela gruppen som får mailen från hen, för att slå sina kloka huvuden ihop. Alla har de en gemensam nämnare, de är alla någon som Ikaros träffat perifert, såsom den totalt osynliga person hen är. Vilket är anledningen till självmordet. Ikaros orkar inte längre leva ett liv som totalt osynlig, och ironiskt nog så blir avslutet det motsatta. Trots att gruppens föresats var att inte blanda in andra, varken vuxna, press eller polis, så blir det i slutändan så ändå, och Ikaros blir mer synlig än någonsin, helt mot sin vilja. Nya plattformar och facebookgrupper startas i mediedrevets spår, antingen för att heja på förloppet, eller för att ge Ikaros rätten att bestämma själv över sitt liv och sin död. Till slut rymmer både Emil och Karim, var för sig, hemifrån, för att dammsuga Stockholms gator i jakten på Ikaros. Vilket gör att de i flera veckor kommer att leva på gatan, bland andra tiggare, pundare, hemlösa - hungriga, panka, smutsiga, genomfrusna, och allt magrare. Förtvivlade. Och efterlysta. Vem av dem kommer att hitta Ikaros först? Och kommer någon av dem att göra det innan det är försent?

Här finns mycket att både fundera och diskutera kring. Det är inga enkla frågor, och givetvis serveras inga enkla svar heller. Och hur mycket ska man egentligen vilja dö för att verkligen vilja dö? Kanske orkar man bara inte leva? Hur tufft är det inte egentligen att vara tonåring idag...


/Tuija

måndag 5 september 2016

(M)ornitologen

Mornitologen (häftad)
Författare: Johanna Thydell.
2016, Försvinnanden, Vänskap, Övrigt.

Moa har det bra. Hon har en riktigt bra bästis i Otto, en bra familj med sin pappa, hans nya fru och lillehalvbror Lucas, och livet är allmänt ok. Tills plötsligt en dag hennes riktiga mamma hör av sig och vill träffa Moa. Det känns som en mindre bomb, för hennes mamma är det egentligen ingen som pratar om, och Moa själv minns ingenting alls av henne - hon lämnade dem när Moa var två. Och därför är ett möte det sista Moa vill... kan man bara lämna sin tvååring och sticka, då behöver man inte komma tillbaka när man nästan är vuxen. Så Moa vägrar. Men funderar. Och låter sig till sist övertalas. Ändå.

För egentligen vill hon inte befatta sig med människan, men... en del svar skulle ju inte vara så dumt att få.. Varför stack hon? Vart stack hon? Hur kan man lämna sin man och sitt lilla barn och bara tänka på sig själv? Och sen aldrig ens höra av sig igen? Älskade hon inte Moa? Tillräckligt...?
Ja, det är egentligen mycket som börjar snurra i huvudet på Moa, nu när hon låtit sig övertalas, men... aldrig att Moas mamma Hedvig ska få tro att detta är något Moa vill. Nä, hon låtsas att hon ska göra ett skolarbete, om fåglar, för att ha en ursäkt att det ju kunde funka att åka några dagar till skogen trots allt... För då kunde hon ju kanske spana på mamma Hedvig, för att få se vad hon är för en, egentligen. Så långt bort, verkligen in the middle of nowhere, hamnar hon hos en kvinna, som... kanske är lite lik henne?.. kanske kan ge henne lite svar?.. eller inte..? Det är svårt att komma till skott, och som läsare förstår man att det här måste vara minst lika jobbigt för Hedvig som för Moa. Och givetvis förstår man att allting har sina orsaker, det finns förklaringar till det mesta, om än inga ursäkter, och både jag och Moa får väl egentligen bara ana varför det blev som det blev.

Det är ingen dum bok alls, som Thydell har knåpat ihop. Det här med mammor har hon ju skrivit om några gånger tidigare, för läsaren känns det att detta är något som berör henne. Och hon berör mig, verkligen. Jag våndas med Moa i den bergochdalbana som hon känslomässigt hamnar i när mamman plötsligt dyker upp ifrån ingenstans, och jag kan knappt hålla mig ifrån att sparka till dem båda, så att de börjar prata med varandra, nu när de äntligen har chansen. Men tar de den? Njae.. inte riktigt. Men tack vare andra människor runt omkring lyckas Moa ändå få en och annan pusselbit, som gör att hon kanske kan gå vidare, lite helare.

/Tuija